Annelie
Äntligen fredag! Nu har jag varit ensam vuxen och tagit hand om allt här hemma under nästan två veckors tid. Har jobbat, umgåtts med barnen och tränat med hundarna och allt annat som krävs för att livet ska gå framåt. Precis som vanligt alltså men utan uppbackning av min andra hälft. Jag lovar att det känns i kroppen. Under dessa veckor har man bara kört på utan att känna efter. Nu när det endast är några timmar kvar till min Erik står i hallen så kommer tröttheten. Min kropp skriker efter vila!!!!! Hoppas på en lugn helg! 
Nu har jag varit duktigt och anmält mig och Gimmsen till tre officiella utställningar. En gång i april och två gånger i början av maj. Måste ju test igen om jag tycker det är roligt. Trots fin kritik och fin placering förra gången så är jag inte helt övertygad om att utställning är något för mig. Mest är det nog för att jag känner att jag inte behärskar vad jag håller på med. Men man kan väl lära sig. Ska ju gå kurs till sommaren. Ska bli så roligt…..tror jag! Men eftersom Gimmsen är en stilig kille får jag bita i det sura äpplet och springa några vänstervarv. Synd Gunilla att vi bor så långt borta för då kunde vi utbyta lite tjänster åt varandra. Du kör utställning och jag tar lydnaden med våra fyrbenta vänner. Bra förslag va? 
Personalen på Moas fritids är helt underbara. Gör så mycket för barnen och alltid något extra. Ikväll har dom ordnat en fantasikväll med äventyrsmiddag. Efter middagen fortsatte äventyret i gympasalen. Alla barn fick möjlighet att klä ut sig till valfri varelse. Moa hon valde helt klart spöke, eller enligt Ida ett huvapöke. En mycket nöjd men trött tjej ramlade i sängen strax efter åtta. vilken lyckad kväll för våran Moa. 
Lillefis har en favoritsysselsättning som innebär att jaga dom små guldhåriga tjejerna i familjen. Moa är den som är mest jagad. Hon inbjuder i och för sig till detta. Men jag är inte speciellt förtjust i detta fenomen. Så ikväll när jag, Ida och grabbarna skulle ta en långpromenad för att hämta hem Moa tog jag med stora frolicpåsen och klickern. Ida fick gå (till hennes stora förtjusning), eller jag menar springa. Grimmen blev helt salig. Men det bidde inget jagande idag. Hurra för klicker! Det stora testet blev när Moa slöt upp på våran promenad. Supersvårt för den lilla fyrbenta killen. Jag och Moa har bestämt att vi ska ha hårdkörning till veckan. Så bra när man kan nyttja sina familjemedlemmar (i en positiv anda vill säga). 
Tänk hur kul man kan ha med lite vatten och snö. Det var två blöta men otroligt glada barn som kom in efter några timmar ute i solen. Grabbarna fick även vara ute och botanisera efter ett ordentligt träningspass. Nu leker tjejerna inne i Idas rum och grabbaran ligger utslagna på soffan. Vilken härlig dag!
Idag var det min tur att ordna fika för kollegorna i rehabteamet. Jag tog Postis-Pärbilen och styrde den med säker hand till Flodins på Sockenvägen. Min bloggväninna Pia tog emot med ett stort leende och en fredagskram. Härligt att se dig i verkliga livet Pia! Med brödet i handen stegade jag ut från den mysiga lilla butiken. Då träffade jag en annan vänlig själ vid namn Soma. När vi stod och språkade som bäst kom Pia ut med en liten kartong i handen. Det var en semla! Min bloggvännina ville att jag skulle göra en bedömning om deras semla gick i samma klass som mina favoriter från Shell Södra vägen. Inte varje dag man får en semla så där helt appropå. Semlan blev en trevlig avslutning på lunchen. Tack så mycket Pia!
Ps. Jajamänsan, nu har jag ett till ställe som jag kan köpa semlor på! Ds
Kommenterat