Tillsammans med min älskade lillefis försvann även min motivation. Har ingen ork att göra någonting. Får verkligen tvinga mig att göra saker. Inte likt mig! Men inget är sig likt nu utan min lilla randiga. Tänk att man kan sakna någon så mycket att det gör ont! 
Hur hittar man sin motivation när den åkt till Nangijala med Gimmen?
Livet är väldigt tungt just nu. Känns som om någon slitit hjärtat ur kroppen på mig. Jag är otroligt bitter, arg och ledsen. Vissa stunder vill jag bara skrika rakt ut av ångest. Livet är verkligen inte rättvist. Man säger att tiden läker alla sår, men just nu känns det omöjligt. Jag saknar min lilla randiga så mycket att det gör ont! En fråga som dyker upp i mitt huvud hela tiden är VARFÖR?
Mattes hjärta! 
Nu har Grimmen vilat färdigt. Nu gäller det att sakta smyga igång honom. Får han välja själv skulle han rusa över ängarna i full fart. Jag har tom skaffat mig ett pensionärskoppel (flexikoppel). Trodde aldrig att jag skulle införskaffa ett sådant men nu känns det som en bra idé. Grim kan springa lite mer men jag har ändå kontroll över honom. Men jag måste nog träna mig lite innan. Tycker det verkar lite svårt med den långa linan men det ska väl lösa sig. Nu håller vi tummarna att våran lilla randiga håller sig frisk. 
Min fina lilla elev!
Nu är det två dagar kvar på Grims vila samt smärtstillande. Jag lovar att han är pigg. Han har snart vilat i hela tre veckor och det märks. Men trots detta tycker jag han är helt otrolig när vi tränar. Han fokuserar verkligen och jobbar lugnt och metodiskt. Helt rätt utifrån ett vårdhunstänk. Tränade linförighet medan jag sparkade på leksaker som låg på golvet. Man såg riktigt hur sugen han var på att dyka på sina leksaker men min duktiga kille var helt otrolig. Han gick bredvid mig och tittade upp på mig varje gång jag sparkade på en leksak. Känns som om killen har fattat vad leken går ut på. Skvallerträning är helt enkelt toppen. Fungerar på så mycket olika saker. Ett tips från mig till er! 
Min lilla pussgurka! Fotografen för dagen var våran lilla Ida.
När jag och tjejerna kom hem igår kväll så var det helt svart i huset. I källaren pysslade våran hyresvärd på med att byta ut en kabel som gett upp. Därför var han tvungen att bryta strömmen. Jag och tjejerna fumlade omkring i lägenheten för att hitta ljus och tändstickor. Ida förstod inte riktigt varför hon inte kunde se TV. Hennes kommentar var: Men mamma jag kan ju se på min TV. Den är ju så liten! Gullunge! Blev en mysig stund för mig och tjejerna och jag blev lite besviken när strömmen kom tillbaka. Måste nog leka lite strömlöst fler kvällar. 
Världens finaste barn!
Idag är det alla pappors dag! Vi skickar stora kramar till pappor, morfar och farfar. Hoppas ni får en underbar dag!
Husse och vapendragaren Bore. 
Kommenterat