Ja, ja! Jag vet att jag har spytt galla över detta förut men jag kan inte låta bli. Var ute på morgonpromenaden runt Nattviken med grabbarna. Brukar passa på att träna lite när man ändå är ute. Satte ner Loke och körde igång med Bore. Upptäcker efter en stund att det står en dam med en liten trasselsudd vid sin sida. Hon viftar med armen som om hon vill att vi ska försvinna. Sätter hundarna en bit från gångbanan och väntar. Passar på att träna kontakt. Fungerar perfekt. Tillslut kommer damen men sin lilla ouppfostrade hund. Hunden hänger i kopplet och skäller som en galning. Mina grabbar sitter lungt och stilla. Vad skulle ha hänt om det var mina hundar hade uppfört sig på samma sätt som hennes hund. Då hade det tagit hus i helsike, vill jag lova. Jag blir galen och dagen har knappt börjat! 
Provade ju en ny teknik för några dagar/veckor sedan för att få Ida att sova bättre. Fungerade……….INTE! Provade en ny teknik som innebar att Erik går in och ger Ida nappen och snuttekatten och sedan går ut. Två första nätterna var fröken Hultin som en eldsprutande drake. Heligt förbannad på ren svenska, men nu fungerar det riktigt bra. Tyvärr har jag haft en period då jag själv har svårt att sova. Typiskt! Man får aldirg vara helt nöjd. Ett I-landsproblem kanske? 
Vilken stil! Hur rastar du dina/ditt barn? 
Lilla fröken Hultin är en liten duracellkanin med jetmotor. Bland det roligaste hon vet är att krypa ut på altanen och fixa och dona lite. För att vi ska kunna hålla koll på lilla damen brukar vi sätta för skohyllan för att förhindra utflykter på egen hand. Grabbarna Grus ligger väldigt ofta ute på altanen när det är väder och njuter i stora drag. Bore har under sommarmånaderna legat ute till elva på kvällen. Förutom då skohyllan placerar i dörröppningen. Då vill grabbarna naturligtvis in. Så konstigt, men det kanske beror på att våra grabbar är van att kunna gå in och ut som dom vill. Inte lätt att få en lillmatte som förstör ordningen. Tur att man kan gå ut på gräsmattan och sträcka ut sig i hela sin längd. 
Igår var det då dax att återuppta träningen på gymmet. Lite nervöst klev jag in och köpte mitt årskort. Nu eller aldrig! Min personliga tränare Kevin klappade mig uppmuntrande på axeln och sa: Det kommer att gå bra! Jag körde så svetten lackade och musklerna darrade. Kan ju inte vara sämre än någon annan inne på gymmet. Undrar om det beror på min hårfärg kanske? Idag lovar jag att jag känner av mina muskler som legat i dvala, eller rättare sagt i djup sömn, i över ett år. Välkommen tillbaka! Vilken träningsvärk! Jag känner att jag lever! :roll:
Idas motto: Jag kan, jag vill, jag måste! Annars skriker jag!!!!! Får jag lov att presentera Illvrålet från Härnösand!
Kommenterat