Månadsarkiv: januari 2011

Idag har det gått 10 dagar sedan Gimmens operation. Det innebär att stygnen skulle tas. Skulle jag har tagit honom till veterinären hade jag fått betala dyra pengar för att ta bort två stygn. Han ska dessutom ha kosttillskott i sprutform. Precis som förra gången. Detta kostar också pengar. Tänk så tur jag har som har Lena som granne. Syster Lena ryckte ut och tog stygnen samt gav Gimmen hans första spruta. Betydligt lugnare för Grim att kunna utföra detta hemma istället för hos veterinären. Både Lena och Grim var jätteduktiga! Så nu är jag skyldig Lena en semla. :wink:

På träningsfronten har jag och Bore varit ute på promenad med Nina och hennes collie Ville. Ville och Bore har bestämt sig för att inte tycka om varandra och det gör det lite jobbigt när vi träffade på varandra. Vilket är rätt ofta eftersom vi bor så nära. Har flera gånger tänkt att jag skulle fråga om vi inte kan träffas och träna hundmöte samt promenera tillsammans. Men det har aldrig blivit av. Typiskt svenskt!!! Men i fredags fick jag nog och frågade Nina och hon sa glatt ja. Vi bokade in en promenad ikväll. Så nyttigt! Killarna var lite på tårna i inledningsfasen av promenaden men slappnade snabbt av och det blev en väldigt trevlig promenad. Nu har vi beslutat att varje gång vi träffas med hundarna ska vi träna hundmöten några gånger. Kan ju inte bli bättre!

Gimmen fick träna följsamhet i störig miljö. Gick riktigt bra trots att man märker att hormonerna hoppar i kroppen på honom. Tror även att hormonerna har satt sig på koncentration också. Han närmar sig ju två år så det kanske inte är så konstigt. Så nu gäller det för mig att hitta den ultimata belöningen för att kunna konkurrera med alla lukter och trevliga människor och hundar som finns där ute i stora världen.  Tränade också hämta övningar med namngivna föremål. Fungerade riktigt bra.

En väldigt lyckad dag! Over and out!

Tänk vad trött man blir av att träna! :sleeping:

Idag har jag och brudarna varit på ”Vårtan” (vårdkasen) och åkt slalom. För Ida var det premiärturen. Jag var en aning nervös eftersom jag aldrig åkt med en liten människa. Men det gick riktigt bra! Vi har en väldigt bra barnbacke här i stan, lite brant i början  och därefter planar den ut. I början så åkte hon mellan mina ben för att träna på att ploga. Gissa om jag kommer ha träningsvärk i både ben och rumpa imorgon. På den flacka delen av backen åkte jag baklänges och hon fick åka till mig. Ida skrattade så att det gurglade i hela hennes lilla kropp. Så roligt för både stor och liten. Moa susade iväg så fort liftkortet var införskaffat. Stortjejen! Hon hade fått nya skidor och jag var lite osäker om det skulle bli för svårt. Detta eftersom hennes gamla skidor var så korta jämfört med dom nya. Men det var inga problem! Duktig tjej! Vi hade en härlig dag i friska luften! Ser fram emot flera sådana dagar. Önskar bara att Erik kan hitta sig ett par skidor i rätt prisklass så att hela familjen kan umgås och aktivera sig tillsammans. :wub:

Vill ha, vill ha, vill ha!!!!! Jag bara älskar den här typen av träning. Härlig musik och roliga övningar. Testa vet ja! :biggrin:

……..eller till er som är nyfiken på mitt projekt i hallen och serveringsgången. När vi flyttade in hade någon av tidigare hyresgäster varit väldigt fantasifull och limmat på väggen och sedan kastat på sågspån. När detta torkat hade man målat över hela härligheten. Ni kan ju bara gissa hur vasst detta blev. Det gick inte att luta sig mot väggen utan att någon skulle tro att man varit i slagsmål med en vildkatt. Så efter en massa skrapande och repareringstapet och mängder med färg kan man nu luta sig mot väggen utan skrapsår. Eftersom både hallen och serveringsgången saknar fönster och därmed helt avsaknad av dagsljus,  fick vi gå på den vita linjen. Detta för att minska känslan av grotta så mycket det bara gick. Jag gick helt emot ”Simon och Tomas” tankar om att det inte behövs en färg som kan torkas av. Enligt dom är det ingen som torkar av sin vägg. Hos oss är det absolut ett måste! Vi är ju även en familj med barn vilket kräver mängder med förvaring, både för kläder, skor och koppel och dylikt. Ett annat måste är en bänk att sitta på när man ska hjälpa Ida på med kläderna eller när man ska knyta sina egna skor.

Min syster och hennes förstfödda besökte oss när Linus var strax under året. För er som inte vet är han nu 5 år och inget besök har blivit av. Självklart har jag träffat min syster när jag varit till Boden eller när vi har invaderat våran mamma i Umeå, men hon har inte lyckats ta sig till mig. Så för att hon ska få se hur jag har det så lägger jag upp några bilder på mitt lilla projekt.  Så min kära lillasyster, här är en del av mitt hem! :wub:

Serveringsgången.

Gissa om Ida blev förskräckt när hon såg att jag målade/skrev på väggen. :biggrin:

Ida ville självklart posera! :heart:

……och gissa om jag gjorde det idag! Tur att inte mina tvåbenta barn var med i bilen. Idag när jag skulle åka med grabbarna till skogen på lunchen mötte jag en plogbil i en lång backe. Vägen är väldigt smal. Insåg ganska fort att jag var tvungen att väja för att inte få plogbilen i sidan. Vad händer då? Jo jag kör fast i den mjuka snön.  Ploggubben bara kör vidare trots att han ser att jag kört fast. Jag tänkte att han kanske kommer tillbaka och hjälper mig, men icke! Många tankar gick genom mitt huvud och många svordomar hoppade ut ur min mun. Jag kan ganska många svordomar visade det sig. Självklart kom det inte någon plogbil. Försökte få loss bilen själv utan resultat. Ringde min sjukgymnastkollega som var på en  affär i närheten. Hon kom som en räddande ängel.  Fick gunga bilen lite fram och tillbaka men med hennes hjälp fick vi loss silverfisken. Hade ploggubben masat sig ur sin plog hade det inte tagit så lång tid. Gissa om jag var arg!!!!! Men som sagt får man svära i vissa situationer enligt min pappa, och detta var absolut ett sådant tillfälle!!! :angry:

Det är inte möjligt att det kan vara bekvämt att ligga som våran lilla randiga kille. Men han sov som en stock en lång stund. Han var inte ett dugg stel i nacken, lyckans ost! Måste tänka positivt! :wink:

Vad gäller sjukskrivningen så går det väldigt bra. Vågar nästan inte säga det högt, men man måste väl utmana ibland? :wink: