Nu har jag varit ute på en 3 km joggingrunda. Första rundan sedan Ida föddes. Hur underligt det än låter gick det som på räls. Benen var superpigga och hjärtat bultade på i lagom takt. Skulle nog ha orkat springa det dubbla men man ska gå ut lugnt för att sedan kunna öka. Såå skönt för själen att susa fram på gatorna. Bore hade lite svårt med kopplet som satt fast i mitt Baggenbälte, men han vänjer sig nog efter några gånger. Tjoflöjt vad jag ska springa! Någon som ska hänga på? 
Tänk att när man har små barn ska man vara med överallt och gärna ha ögon likt en fluga. För jösses vad våran lilla dam kan hitta på saker när man vänder ryggen till. 
Förstår inte hur hon kan hinna med så mycket på så kort tid. Hon kommer att gå långt den här lilla damen! När barnen är som mest aktiva och jag känner att öron och ögon blöder brukar jag tänka: Detta är mycket bättre än att dom skulle sitta tyst i ett hörn och bara stirra rakt fram. Då brukar det kännas lite bättre! Igår vid ett obevakat ögonblick (några minuter) hann våran Spiida ta sig till storasysters rum där hon lyckades nå några pennor. Resultatet blev en ”vacker” tatuering i pannan! Hon är så produktiv!
Dagens goda gärning: Jag och Ida har hjälpt våran älskade sambo/pappa med ett inlägg på hans blogg. Gå gärna in och läs inlägget på Eriks egen blogg.
Idag har han kommit hem våran älskade Loke. I en liten vit ask finns allt som är kvar av våran kille. Välkommen hem till den sista vilan! Vi syns i Nangijala Pookisen! 
Ibland är det nog lika bra att bryt ihop och komma igen. Efter en trevlig middag med Lena och Iljas kom vi hem till kaoset. Och då menar jag inte till ett stökigt hem utan ett skrikande barn vars hosta river i bröstet och snoret rinner. Att hon sedan dregglar som en sanktbernad pga tandsprickning gör det hela inte bättre. En mamma med på tok för lite sömn och såklart är sambon borta när man som mest behöver honom. Det dålig samvetet för att Bore inte fått tillräckligt med stimulans idag gnager i själen. Som tur är har Moa haft kompisar idag och verkar vara nöjd. Tur det så slipper man må dåligt över det också, Stor tjejen! Så nu bryter jag ihop en liten stund! 
Moa har fått inlines av mormor. Hon åker för fulla muggar och trixar ….såklart! Tur att hon har skydd! 
Fick nyss ett samtal från min syster yster (samtal nr 3 för dagen! ). Då berättade hon om ett helt ljuvligt samtal med min systerson Linus 3 år:
Linus satt och myste med sin mamma och snosade henne i nacken. Linus säger:
– Nu snosar jag upp dig mamma! Var på mamman säger:
-Men om du snosar upp mig vad händer då? Den kluriga lilla pojken säger efter en stunds eftertanke:
-Då försvinner du! Då får du sitta i en låda med Pascall i bokhyllan!
Barn är för ljuvliga i sitt tankesätt! 
Ps. För er som inte känner till familjen Lundström är Pascall syster ysters Jack Russel Terrier. Pascall fick tyvärr lämna jordelivet för tidigt, och står nu i bokhyllan i form av aska, och väntar på sin begravning.
Kommenterat