När man väljer att bada i en liten sjö får man väl skylla sig själv. För när man bara säger ordet sjö så kommer dom susande, bromsarna. Ett riktigt otyg i mina mått mätt! Men vad gör man när det varit kallt i en vecka och man bara längtar att få bada. Då är sjön enda alternativet för en badkruka som mig. Jag och brudarna guldhårig fick med oss delar av familjen Böhlin. Trots bromsarna fick vi några riktigt trevliga timmar. Barnen badade och byggde i sanden och mammorna kunde sitta i solen och lösa världsproblem. Alla var nöjda och glada vid dagens slut (även bromsarna som fick i ettpar rejäla bett)! 
Pappa och Eva har en stuga i Råneå skärgård. Stugan ligger på en ö som går under namnet Laxön. Laxön är ett sådant ställe som man älskar när man är liten. Finns hur mycket som helst som man kan hitta på. Det är bara fantasin som sätter stopp. När man sedan kommer i tonåren så tappar stället sin charm och man har inget att göra. När man sedan blir vuxen så kommer passionen tillbaka. Då uppskattar man lugnet och tystheten. Om man bortser från pappsen Lundström som far runt som en skottspole och hittar på projekt hela tiden, så kan man tom höra sitt eget hjärta slå i takt med vågorna. Hur mysigt som helst. Stugan och dess omgivning har under åren fått sig en rejäl ansiktslyftning både i funktion och utseende.
Storstugan har fått några fått nya väggar med härlig panel. Stora fönster som gör underverk för utsikten. Köket går inte att jämföra med det gamla. En mängd piffiga uppfinningar som tex solceller gör att stugan blir tipptopp.
Den gamla längan med utedass även kallad ”Fru Larsson”, vedbon och annexet har fått kliva åt sidan åt en upphottad variant av utedass, sovstuga och förråd. Hur fint som helst! Den lilla gula Fisherman 15, som vi åkte på surfingbräda efter har blivit utbytt mot en ”lite” större båt. Bastun har blivit större och altanen har vuxit. Hur mysigt som helst att sitta och kika ut över havet och vinka åt båtar som åker förbi. Tyvärr är det inte så många som vinkar tillbaka men farmor sa alltid att man skulle vinka och jag är en lydig flicka så jag vinkar.
Älskade Laxön ingen är väl som du, ingen i hela världen! 
För en som inte var med på våran kusinträff i helgen så kan ju överskriften verka en aning vrickad. Men för oss kusiner är det helt självklart! Anitas små prydnadsfår fick en centralroll i våran träff.
I helgen har vi då äntligen haft våran efterlängtade kusinträff och vilken fest sen. Var längesedan jag hade så roligt! Vi skrattade så att käkarna nästan gick ur led! Med tanke på att vi inte träffas speciellt ofta så trodde man kanske att det skulle kunna bli lite pinsamma tysta stunder, men icke! Samtalen flödade som vi träffades varje dag.
För er som är bevandrade i ansiktsboken ( och inte är våga vägra som jag) vet att en grupp heter Facedown. Såklart skulle vi bräcka dessa bilder och vilka bilder det blev. 
Självklart innehöll även festen en kusinolympiad med tre delgrenar. Hur roligt som helst! Vinnande lag (såklart! ) Team Våga vägra nr 1 (förutom i nädvärn).
Ett stort tack till pappsen och Bo-Lennart, Systrarna Törnsten-Brun och Nordgren d.y som ordnade deltävlingarna i olympiaden. Superbra!
En av frågorna som fäderna hade printat ner var: Vilken nagel växer fortast och den frågan kunde ingen så vi var tvungen att ordna en bild på rätt svar. För er som inte vet så är svaret: långfingret.
Självklart blev det en hel del mat och dricka. Fredrik stod för menyn, som bestod av allt man bara kunde önska sig. Mumsfillibabba! Anna höll verkligen koll på pocenten och drack ur ett fem dl mått! Ordning och reda!
På morgonkvisten när det börjar kurra i magen blev det dax för varmkorv. Av en korvburk stor som en ölkagge så blev det bara tre små ynka korva kvar. Åhh så gott!
Klockan hann bli närmare halv 6 på morgonen när alla gick och la sig. Självklart avslutade vi med en hårdrocksbild!
Tack snälla Anita och Bo-Lennart för att ni lånade ut erat sommarställe så att vi kunde genomföra träffen. Tack även till mina unberbara kusiner oh syster för en toppen träff. Vi är helt enkelt bäst! Nu hoppas vi att det inte blir så länge tills nästa gång. Platsen blir då Laxön! Pappsen tyckte vi hade städat upp så bra så han vågar låna ut sin dyrgrip till barnen. Vilket datum ska vi ta?
Då var väskan packad igen! För vilken gång i ordningen har jag glömt. Snacka om att jag flyger och far denna sommar. 
Den här gången ska tanten upp på en efterlängtat kusinträff. En träff som vi har försökt få till stånd i 10 år och nu äntligen ska den bli av. Så imorgonbitti lämnar jag man, barn och hund och tar bussen till Luleå. Har stora förhoppningar om en superrolig helg och vad annat kan det bli med så roliga individer som kusinerna Lundström-Nordgren-Törnsten-Brun. Hoppas att alla får en lika rolig helg som jag ska ha, trots att helgen börjar men en bussresa på 7 ½ timme. 
Nu när regnet strilar ner så skriker min kropp: Vi åker tillbaka till Side!!!!!! Hela mitt jag vill så gärna packa ner hela familjen och åka tillbaka till solen och värmen. Den goda maten lockar också en hel del! Nu gäller det för familjen Lundström-Hultin att spara ihop pengar för att vi ska kunna åka allihopa nästa år. Jag vill så det värker!!!!!! 
Moa är inne i den perioden då kompisar är viktigtaste av allt. Varenda eviga minut vill hon vara med en eller flera av sina kompisar och är inte dom tillgängliga så hittar hon nya. Idag när jag och tjejerna var på badhuset (eftersom det tyvärr regnar ute) så hittade hon snabbt en kompis. Jag hann höra en snabb introduktion av namn och därefter var leken i full gång. Barn är härliga, man kan inte säga det för många gånger. Självklart var inte kompiskvoten fylld när vi kom hem så då drog hon vidare till nästa kompis. Kort därefter ringde telefonen och en övernattning var ett faktum. Man får väl vara glad att ens barn har kompisar men när ska barnen ha tid med sina föräldrar. Jaja man får väl vara glad att man uppfostrat en gotjej som många tycker om och vill vara med.
Kommenterat