Idag känns det att jag har en och annan muskel. Igår premiärtränade jag och Christina uppe på Högslätten med dem andra muskelbergen. Jag kan inte räkna mig dit, men jag kanske kan få en liten muskel. Det var så skönt att komma igång igen efter juluppehållet. Nu väntar beach 2010 eller rättare sagt 2022. Varför ska man ha så bråttom? 
Har ikväll spelat spel med grabbarna. Spelet fick jag av min mamma, i samband när min första boxer opererades och inte fick utlopp för sin energi. Han fick nämligen bara gå ut och göra sina behov och sedan gå in. Inget roligt liv om man är boxer. Vi spelade så det stod härliga till och det gick lite bättre att vila sig i form. Spelet går ut på att man gömmer godis under träcylindrar. Cylindern måste lyftas bort. Bore fattade galoppen fort och kom snabbt åt gobitarna. Grim däremot började krafsa och gräva. Resultatet av detta blev att cylindrarn kilade fast sig ännu mer. Men skam den som ger sig. Grimmsen fattade vad det hela gick ut på och sedan plockade han cylindrar som aldrig förr. Bore fick även träna att hämta tillbaka cylindrarna som flög. Passade även på att träna passivitet med den andra killen när den andra var upptagen med spelet. Kan inte bli bättre. Nästa gång ska jag göra det svårare och inte gömma godis under alla cylindrar. Efter tre omgångar var båda grabbarna lagom trött i huvudet. Perfekt hjärngynpa! Nu ligger dom och sover! 
Idag har jag och alla barnen, tvåbenta som fyrbenta) varit ute och njutit i det fina vädret. Härligt med mycket snö för både stora och små. Vi har ju sån tur att vi har en pulkabacke på gården. Jag, Ida och Moa har susat ner för backen med Bore och Grim rusandes efter. Så kuligt man kan ha det! 
Jag och Moa satt häromkvällen och såg på Tv. Under pausen visades reklam på en antirynkkräm. Följande dialog följde reklamen.
Moa: Har du en sådan kräm mamma?
Mamman: Nej
Moa: Det skulle du nog behöva. Du är lite rynkig.
Mamman: Tack så mycket!
Moa: Men mamma du är inte lika rynkig som gammelfarmor.
Vilken tur då! Måste väl ut och köpa mig en antiwrinkelfirmingcream ++++100. Barn är obarmhärtigt ärliga! 
Jag vet inte vad det beror på men det verkar som folk i det stora hela tror att alla vita, stora hundar är farliga, köttätande monster? Vem är det som får blickarna när den lilla hunden kastar sig ut i kopplets längd och gapar och skriker, med en husse eller matte hängandes i kopplet? Självklart är det jag och mitt vita monster. Trots att det är den lilla hunden som startar eländet så får min hund dom där blickarna som bara skriker ut avsky. Fy vad jag avskyr dessa människor. Tänk om alla hundar stor som liten skulle få någon slags utmaning varje dag. Då skulle vi slippa dessa enligt min mening små vildar som måste göra sig av med överkottsenergin på något sätt. Blev däremot positivt överaskad idag när jag varit ute med grabbarna var och en för sig. Tränad linförighet med Bore på en gångbana med mycket folk som störning (perfekt). Många gör en vid sväng för att inte komma nära det vita monstret men en kvinna stannade och tittade när vi tränade. När jag avslutat och belönat Bore med favoriten: kalkonen utbrast hon: Oj så duktig hund du har. Jag tackade så mycket och gick glad i hågen hem med mitt vita monster.
Det var väl roligt hurra! Nu har det snöat i ca ett dygn. Hur mycket pudersnö som helst har dalat från himmlen. Grim tycker att det är lite jobbigt att gå ut. Inte lätt när man har små tunna ben. Stackars liten! Bore däremot hänger gärna på. Han plöjer genom snön så det uppstår ett stort rökmoln bakom honom. Jag var bara tvungen att ta några bilder och visa er vårat vinterlandskap till gård.
För er som inte ser vad det är så kan jag avslöja att det är en bil.
Våran altandörr.
Härligt med pudersnö!!!!!! Snart öppnar slalombacken!
Kommenterat