Moa kom ner från grannen en trappa upp med en inbjudan till Moa och Cornelia show kl 20 i DLs vardagsrum. När vi kom upp blev vi bjudna på saft och pepparkakor. Sedan blev vi bjudna på en show som värmde ett föräldrahjärtan. Fick den stora äran att ta del av texten till två av låtarna som framfördes akompanjerad av Cornelia på en akustisk gitarr.
” Annelie, dina ögon är diamanter, så säg att du älskar mig.
För jag älskar dig och vill bara vara med dig, dig.
Du betyder allt för mig. Så vad betyder jag för dig?
Du är björkens topp och rosens knopp och min mamma.
I love you!” 
”Pappa, du är världens bästa pappa, ja de är du!
Jag vet att du tycker om mig! Så får jag en kram av dig?
Du är bilens rallyförare och jag tycker du är bäst av alla!
You rock! ”
Vilka kompositörer och så fort dem skrivit dessa texter. Stort tack till Moa och Cornelia som bjöd på en sån fin show.
Moa! Mamma och pappa älskar dig över allt annat! 
Vintern behagar äntligen att ge sig av för att ge plats till våren. Såå härligt! Små svaga krokusar tittar fram under vintertäcket. Gatorna städas nu för fula muggar från sand och övrigt som inte ska ligga där. Men vem är det som tömmer ut all sand hemma hos mig? Dammsugaren och moppen står för närvarande alltid framme för att kunna göra blixtutryckningar. Men vad hjälper det när det är någon som hela tiden fyller på med sand. Vem behöver gå på fotvård när man endast behöver ta av sig strumporna och gå omkring i hemmet. Vips så är fötterna peelade och fina! Vad får man inte stå ut med för att bli fin och för att våren äntligen ska få göra entré! Välkommen våren!! 
Min mamma känner mig verkligen utan och innan. Hon vet att jag har svårt att bara sitta rätt upp och ner och inte gör något. Detta med att sitta still är verkligen något jag måste träna på. Nu när mamma var och hälsade på oss i helgen så hade hon stickat en härlig poncho till Moa. En sådan ville jag också ha. Nu har världens bästa mamma skickat ett garnnystan, mönster och jag har fått låna stickor. Så nu kan jag sätta igång att sticka. Samtidigt som jag stickar sitter jag ju stilla. Två flugor i en smäll! Tack snälla mamma!
Både Grim och Moa har varit sjuka och tyckt väldigt synd om sig själva. Ett barn med halsont och feber och en med en muskelsträckning. Så otroligt tråkigt att bara ligga och vila. Inte leka inte stojja med kompisar. Hur kul är det? Som tur är båda på bättringsvägen. Håller tummarna att sjukligheten lämnar vårat hem. Ju fortare desto bättre. 
Trötta barn, både tvåbenta och fyrbenta och en ännu tröttare mamma. Sängen kallar!!!! Sov gott alla nära och kära! 
Lillefisen har lyckats sträcka en muskel i framvagnen. Som alla vet är vila och lugna promenader den perfekta lösningen på problemet. Men i det här fallet är det största felet att lillfisen är en boxer och vila är inte deras starka sida. Även om det kan gå lungt ute i koppel (han är ju rätt så duktig på det) så får han spel inomhus istället. Trots att vi vakar över honom som en hök hinner han få sina fnatt och rusar runt. Nu håller vi tummarna att han läker ihop tills vi ska springa vänstervarv. Mycket märgben och mycket mentalstimulans och luuuugna promenader står på schemat. Synd att han inte har hunnit lära sig läsa ännu. 
Tänk om han kunde vara en liten soffpotatis i ca en vecka så att muskeln hinner läka. Är det för mycket begärt? 
Kommenterat