Månadsarkiv: februari 2011

Idag är det träning som gäller för mig och grabbarna. Grimmen fick  börja. Vi tog en promenad in till staden i förhoppning att träffa massa människor och hundar. Våran eller rättare sagt min önskan gick i uppfyllelse. Skällande små tussar och deras ägare blandades med massa promenerande Härnösandsbor. Grim och hans hormoner hade det rejält svårt att hålla fokus men eftersom jag laddat med belöning höghus så gick det riktigt bra. Har även flyttat ut träningen med att hämta namngivna föremål. Kommandot bakom verkar ha planterat sig bra i den lilla randigas hjärna. Mötte grannen och deras hund så då fick vi även in passivitet i kvällens promenad. Jack pott alltså!

Bore fick även han träna med massa störning av människor och hundar. Jag blir så glad när jag tränar med honom. Blir så sugen att tävla. Måste nog kolla tävlingskalendern och ev kanske anmäla oss till någon tävling.

Fick även kvalitetstid med tjejerna. Mysigt!

Snart är det även dax för mig att ta ett zumbapass. Erik har varit så snäll och köpt semlor. Så gott! En perfekt kväll i mitt liv! :heart:

Igår kväll när jag precis lagt Ida dröjde det inte länge så kom hon ut spritt språngandes naken. Jag frågade den lilla varför hon hade tagit av sig pyjamasen och trosorna. Då svarade hon:

-Det blir för varmt med pyjamasen och jag har slängt trosorna i tvätten för jag har fisit i dom.

Gissa om det var svårt att hålla sig för skratt. :wub:

Idag slog det mig vilken skillnad det är från förra gången som Grimmen blev opererad. Förra gången fick han knappt röra på svansen under flera veckor. Tortyr på ren svenska både för honom och för oss. Att han dessutom hade superont och haltade rejält gjorde inte det hela bättre. Efter den andra operationen ska han självklart ta det lugnt och inte hoppa och studsa men han får iallafall gå. Han har inte ont och behöver inga smärtstillande piller. Pratade med veterinären om att det är väl bättre och gå lite längre promenader i lugna takt än att han ska bli superpigg inne och hoppa och studs istället. Självklart blev det ju ett OK! Visst är han pigg och vill gärna springa men han är trots allt väldigt lyhörd. Tränar väldigt mycket följsamhet och det märks verkligen när man går med grabbarna. Man kan väl säga att ungefär 95 % av tiden går dom med ”leende” koppel. Såå nöjd med mina grabbar. Har även tränat en hel del hundmöten och det tar sig. Känner att jag inte behöver stressa upp mig när jag ser en hund. Gäller även små skällande trasselsuddar med förare som har noll koll på sin hund.  Det ger ju också en tygghet till mina grabbar. Vi lär så länge vi lever! :biggrin: