Igår blev det en hel del träning för grabbarna och mig. Började på stan. Ida lekte i tåget på torget och jag tränade med hundarna. Blev en del självkontrollövningar, kontaktövningar och passivitetsövningar. Jag är så nöjd över att passivitetsövningarna börjar ge effekt. Bore är ju en klippa på det sedan tidigare men Frej har haft en tendens att varvar upp sig. Nu kopplar han av väldigt snabbt när man själv blir passiv. Såå skönt! På eftermiddagen så blev det viltspår för hela slanten. Bore gick som tåget. Tappade i sista vinkeln så då slog han en del men hittade tillbaka. Frej börjar fatta galoppen och han tyckte inte att det var lika skräckblandat som förra gången. På kvällen blev det bad för båda grabbarna. Jag lovar att det var välbehövligt! Så det blev en lördag i hundens tecken!
Trötta men nöjda killar efter dagens träningspass.
Bjuder på en bild från vårdhundskursen del 2. Det är med både sorg och glädje som jag tittar på min lilla randiga kille. Går inte med ord att beskriva hur mycket jag saknar honom. När han försvann tog han med sig en stor del av mitt hjärta. Tårarna verkar aldrig ta slut när jag tänker på honom. Min älskade lilla randiga kille!
Just nu har vi sjukstuga i vårt hus. Det är jag och Ida som står som hyresvärdinnor för bacillerna. Verkar som om dom har hullingar för min kropp vill verkligen inte lyda mig. Jag är den första att skriva under på att jag inte är speciellt bra på att vara sjuk. Ligga i sängen under en hel dag är inte riktigt min grej. Men det är väl bara att gilla läget och försöka vila sig i form. Fy f-n så tradigt!
På första maj när vissa andra marscherade i tåget genom staden packade jag in grabbarna och ryggsäcken i silverfisken. Det var dags för årets första spår samt premiär för min lilla bruna. Frej fick ett rakt spår med en lätt böj på slutet. Bore fick ett betydligt längre spår med 3 90 graders vinklar samt att han fick korsa några diken. Bore gick som tåget. Måste ta mig i kragen så att vi kan tävla i år. Frej var lite tveksam i början och gick av och på. Man kan nog säga att det var skräckblandad förtjusning. När han närmade sig älgskånken blev han lite osäker. Jag gick fram och satte mig vid skånken och då kom han fram och tog skånken i munnen. Från början gick han med svansen nere men sedan höjde han den mot skyn och var så stolt över sin skatt. Ska försöka ta mig ut och spåra till helgen igen. Livskvalité, javisst!
Idag har Frej varit ledig från sin praktikplats. Vill ju inte bränna ut honom innan han är färdig. Men trots sin lediga dag så slipper man inte undan träningen. På schemat stod bla knä. Min lilla kille klarar nu 30 sekunder. Inte dåligt för en 7 månaders liten guldklimp. Framförgåendet går som en dans. Så enkelt när man tränar rätt från början. Varför ska man krångla till saker så fruktansvärt. Tränar även en hel del stadga i sitt och ligg. Hämtaövningar är också ett givet träningsuppgift. Idag kastade jag saker i en liten hink och Frej fick hämta och avlämna i famnen eller direkt i min hand. Så duktig! Men nu är vi slut i rutan bägge två. Sov gott Sverige var du än är!






Kommenterat