Våran lilla prutt till valp har idag fått ett nytt halsband och koppel. Provade Bores valphalsband och det hängde som den värsta hallick kedjan. 
Tänk så liten han är våran nya kille. 
Man behöver inte vara valp för att vara trött. Nu har jag snart jobbat i drygt en vecka. Kroppen har fortfarande inte ställt om sig till jobbmode. Skulle så gärna göra som Grim, ta mig en lutare då och då för att sedan köra järnet! 
Får jag lov att presentera familjens nytillskott, Grim. Eller om jag ska vara helt korrekt; Andilla? Ebony Eyes. Erik har såklart valt namnet. Någon som ser temat i grabbarnas namn? 
Just hemkomna och med känslan av att allt är ett enda stort och smårtsamt sår. Just efter kl. 4 (vem har koll på klockan) idag drog vår Loke sitt sista andetag. Trots att vi vet att han haft så ont i sina tassar och trots att hans öron var så infekterade så att han knappt hörde oss så hade han alltid kraft, vilja och hjärta stort nog för att vifta på svansen. Allt Loke någonsin visade oss under de 8 underbara år han gav oss var ren och oförfalskad glädje.
Hela vägen fram till slutet så gick svansen och veterinären begåvades i vanlig ordning med slickningar (boxerpussar).
Loke hade ett krigarhjärta där det alltid fanns plats för att ta emot både människor (i alla åldrar) och andra hundar.
Hos oss kommer Loke alltid att ha en alldeles speciell plats, och nu får han ägna sin tid åt att springa efter bollar i hundhimlen varvat med att bli matad med köttbullar. Vi älskar dig och kommer att sakna dig, Loke. Precis som till Boss (för många år sedan) säger husse, matte, Moa, Ida och Bore: Vi syns i Nangijala, Loke.
Inte lätt för husse och grabbarna att dölja sina små äventyr i köket. Bore är som ett oskrivet blad. Inget pokerface alls!
Idag har Moa varit hemma från skolan. Termometerna har visat allt annat än en normal temp. Hon fick dock följa med ut på gården en sväng och ventilera lungorna. En likblek Moa kämpade så gott hon kunde. Ida däremot har varit helt uppi hejsan idag. For runt som en skottspole ute och fortsatte när hon kom in. Hon har inventerat vart enda skåp vi har i har. Väldigt noga vill jag lova. Grabbarna grus är helnöjda över att snön har vräkt ner i dagarna två. Rusat runt som två vilda hästar och tumlat runt i snön. 
Själv har jag stått på sidan om och sett på ”eländet”. Är fortfarande inte i form att kalla mig frisk, men den som väntar på något gott……….. En semla kanske? 
Kommenterat