Igår var det dax igen! Match på myran. Glada och spralliga barn sprang omkring och lekte innan matchen och nervösa föräldrar stod och skrapade med fötterna och skrattade lätt nervöst. Hur kul som helst att se hur olika männsikor fungerar. Kanske en arbetsskada! vad vet jag! Tjejerna spelade jättebra! Blev lite trötta på slutet och orkade inte hålla hela vägen. Men matchen slutatde 2-2 och Moas kommentar till detta var: Vi vann båda lagen! Är det sådant som kallas positivt tänkande? 
Andra perioden stod Moa i mål och jösses vilken målis hon är. Hon kastade sig åt alla håll och kanter och stoppade bollar för glatta livet. Man blir så stolt! 
Kanske måste köpa henne ett par målisbyxor så att hon får lite stoppning på sin spinkiga kropp.
Ida sprang omkring och spelade boll hon med. Kommer nog att bli fotbollspelare hon också. Vilket bollsinne hon har! Sedan tullade hon i alla vattenflaskor som hon kom åt. Man blir ju törstig av att spela!
Igår var vi och besökte Jeanette och hennes lilla familj. Moa var helt betagen av Jeanettes ny familjemedlem Findus. En söt lite kattunge.
Men hon upptäckte även baksidan med att ha katt. Dom kan klösas! När vi åkte hem sa hon att vi nog inte skulle ha katt eftersom den kan klösa Bore. Uppdraget avklarat! 
Ida for runt som en skottspole (som vanligt) och rev och slet i allt hon hittade.
Tack Jeanette och Fia för en trevlig stund.
Våran Ida älskar hattar och mössor av alla de slag. Om det sedan visar sig att mössan/hatten inte var en huvudbonad, spelar ingen större roll i Idas värld. Är föremålet fint och faller damen i smaken ska den placeras likt en krona på drottningens huvud. Såå fiiint!
Tänk att när man har små barn ska man vara med överallt och gärna ha ögon likt en fluga. För jösses vad våran lilla dam kan hitta på saker när man vänder ryggen till. 
Förstår inte hur hon kan hinna med så mycket på så kort tid. Hon kommer att gå långt den här lilla damen! När barnen är som mest aktiva och jag känner att öron och ögon blöder brukar jag tänka: Detta är mycket bättre än att dom skulle sitta tyst i ett hörn och bara stirra rakt fram. Då brukar det kännas lite bättre! Igår vid ett obevakat ögonblick (några minuter) hann våran Spiida ta sig till storasysters rum där hon lyckades nå några pennor. Resultatet blev en ”vacker” tatuering i pannan! Hon är så produktiv!
Dagens goda gärning: Jag och Ida har hjälpt våran älskade sambo/pappa med ett inlägg på hans blogg. Gå gärna in och läs inlägget på Eriks egen blogg.
Igår var Ida på 1 ½ års koll samt vaccination. Jag tror att fröken Hultin hade fått lugnande i vällingen eftersom hon var som en filbunke. Låg stilla på skötbordet under inmätning och läkarundersökning. Hon har väl aldrig legat stilla i hela sitt liv? När hon fick sprutan tittade hon bara på sköterskan med stora ögon. Inte en reaktion! Jag var lätt i chock. När vi sedan gick in på öppna förskolan blev hon sitt vanliga livliga jag. :biggrin: Hur gick då läkarundersökningen? Ida är nu hela 76 cm lång (eller kort) och väger 9 kilo. Ringde syster yster för att rapportera och fick ett hjärtligt skratt tillbaka. Li vägde nämligen över 10 kilo på ett års kollen. Men Ida följer sin kurva dvs två snäpp under normalkurvan, och det är klart godkänt, och då är jag nöjd. Tyvärr lockade nog vaccinet fram en begynnande förkylning så natten har inte varit så rolig!
Tänk vad skönt det skulle vara om man kunde strunta i hur man ser ut i håret. Jag tycker att det är ett stort problem att varje dag försöka få hårtussarna att ligga någorlunda på skalpen. Men Ida hon stuntar helt och fullt om hennes ser ut som ett krigsområde. Hon är lika glad för det! Man kanske skulle försöka efterlikna hennes beteende en dag? 
Kommenterat