Då har Moa tappat sin femte tand. Tack vare en tomat ramlade det lilla risgrynet ut. Gissa om det är en tjej som är nöjd! 
Hade turen att Marie filmade sist vi tränade. Såå nyttigt! Tränar mycket på koncentration och fokus och då även för mig. Kan inte kräva av mina grabbar att dom ska vara 100% koncentrerade om inte jag är det. Visar en liten snutt av träningen med Bore. Vill att han ska kunna jobba längre och att själva momenten ska vara belöning i sig. Perfektionisten i mig är inte riktigt nöjd dvs mer fokus på fria följet, snabbare läggande. Vill att det bara ska säga pang i backen. Vad gäller ställandet ska han ta ett hopp men bakbenen ska vara kvar i backen. Perfekt inför inkallning med ställande. Men som Karlsson på taket säger: Det är världsliga ting! Han är ändå duktig min vita springare!
Jag verkligen bara avskyr att inte veta vad som är fel på min lilla randiga kille. Känns som evigheter innan vi får träffa proffsen som förhoppningsvis kan berätta för mig vad som är fel. Det är alltid lättare när man vet vad felet är. Då kan man bryta ihop eller glädjas åt att det inte var så farligt. Just nu lever jag i Limbo och vet ingenting. Försöker att låta bli att spekulera men det är inte det lättaste, ffa inte om man är ett kontrollfreak som jag. Ibland glömmer jag bort att det är något fel på Micofisen, eftersom han inte haltar men ibland slår det ner som en blixt och då går rullgardinen ner och all motivation försvinner. Men jag måste hålla energin uppe, får inte tappa fart. Den 20 när det är dax för besöket har Gimmsen nästan vilat två månader och blir det op på det så blir det vila igen. Stackars liten kille! Rena misshandeln för en boxer att måsta vila så länge. Försöker hålla igång honom så mycket det bara går, men inget går upp mot att få rusa fram på lägdorna med sin storebror och sen få aktivera hjärnan med något roligt.
Dagen började med en tripp till spårskogen med Marie ochRonja. Idag blev det skogsspår vilket gjorde det svårare för amatörerna Grim och Ronja. Gick jättebra, lungt och metodiskt! Bore däremot plöjde genom skogen i full fart. Alldeles för fort för att godkännas på en tävling men spårade i övrig super bra. Får jobba med tempot en annan dag. Efter alla hundar arbetat klart fick vi fika av Maries föräldrar. Hur gott som helst när man varit ute i friska luften. Gör jag gärna om! 
När jag kom hem var det bara att svida om och ta brudarna guldhårig och cykla i väg till Charlotte med flock. Måste vänja in Ida eftersom hon och storasyster Moa ska vara hos dem när vi far till Strömsholm. Gick väldigt bra. Ida är väldigt förtjust i familjens äldsta William. Tror nog det kommer att gå bra. Vi skar träffar fler gånger innan vi åker. Jag är så tacksam att jag har så snälla vänner som verkligen ställer upp när man behöver det. Det är guld värt! Tack snälla C,B, W och P!!!!!
Efter det blev det en tur till affären för att en liten matshopping. Erik stod för maten idag och det blev grillat. Hur gott som helst. Tog ut grabbarna var och en för sig och hade Ida i vagnen. Sedan var min kropp väldigt trött så det blev en slöstund i soffan.
Har precis kommit in efter lite lydnadsträning. Grim är sååå pigg. Varför kan inte tiden gå fort när man vill det? När det är dax för Strömsholm har Grim nästan vilat i två månader. Blir det op lär det bli mer vila. Ser inte fram emot detta! Men det är bara att bita i det sura äpplet och kämpa på.
Hoppas ni har haft en härlig lördag för det har jag! God natt Sverige! 
Ikväll mötte jag och grabbarna Marie och hennes Ronja för lite viltspår. Vädret var verkligen på våran sida. Grimmsen och Ronja som aldrig spårat ”vilt” förut fick var sitt rakt spår medans Borbjörn fick ett krångligare spår som innehöll djupa vattenfyllda diken och spetsvinklar. Nybörjarna spårade lugnt och metodiskt. Man nästan såg hur hjärncellerna jobbade. Två lyckliga hundar hittade varsin skatt i form av älg och rådjurskank. Bore briljerade i sitt spår. Stolta mattar och trötta hundar kunde packa in sig i bilarna. Så härligt att se när hundarna får jobba på egen hand. På lördag beger vi oss ut i skogen igen.
Idag när jag kom hem från jobbet tog jag Ida i vagnen och tog med mig grabbarna ut. Ingen rolig upplevelse. Grabbarna var så pigga ffa lilla Microfisen. Han försökte hoppa på Bore som i sin tur blev sur. Efter middagen packade jag in grabbarna i bilen och for ut till spårskogen. La två korta spår till Gimmen och ett längre till Bore. Det är en fröjd att spåra med mina grabbar. Jag vet ju att Bore kan spåra men det är ändå en fröjd. Han är mest intresserad av spåret men han spårar hela tiden i spårkärnan. När det var dax för Microfisen gick jag bara i skogen som om vi var på promenad. Gick mot spåret för att se om han själv tog upp spåret. Klockrent!!!!! Jag var så nöjd med båda grabbarna när jag åkte hem igen. Nu har jag härligt trötta killar. Imorgon är det dax för viltspår tillsammans med Marie och Ronja. Blodet och älgskånkarna ligger och tinar i köket för att vara redo för morgondagen. Blir nog en hel del spår med ffa Gimmen fram tills vi ska åka till Strömsholm. Verkar vara ända sättet att trött ut honom. 
Kommenterat