Våran Bore är en rolig liten figur! Han älskar att ligga ute på uteplatsen och spana över ägorna. Många gånger får man ropa till ordentligt för att han ska släpa sig in på kvällen. Men om vi har besök som är rädd för hundar så vi behöver sätta upp gallret för dörren eller att man ska städa osv. Då passar det inte för herrn att vara ute, trots fint väder. Då sitter han utanför precis hela tiden och ser ut som om han har sålt smöret och tappat pengarna. Visst är det lite konstigt?
Var på ett besök på vårdcentralen häromdagen. Detta pga av att jag har en rejäl hösnuva och ögon som rinner som vattenfall. Bästisen Lena fixade tiden! Fick ta ett blodprov för att kolla allergier mot gräs, pollen och hund. Fick även nya mediciner eftersom dom gamla inte hjälpte. Fick ett samtal av bästisen Lena idag och fick då resultatet av proverna. Mycket allergisk mot gräs, lagom mot träd och lite mot hund. Som tur är känner jag inget mot hund och det tänker jag banne mig fortsätta med. Är inte jag som är halvvägs till 70 för gammal för att bli allergisk? 
Jag ska aldrig mer klaga på att Borbjörnen släpper hår. För jag har aldrig sett på maken när syrran borstade en av sina hårbollar till hundar. Efter endast två-tre drag med kardan så låg det hår i drivor runt henne och Blois (som Ida kallar honom). Fy bubblan så mycket hår. Håret kändes precis som fetvadd. Jag kan verkligen förstå att dessa hundar svettas på sommaren och stormtrivs när det är kallt. Så här och nu lovar jag att aldrig mer klaga när Bore släpper hår. 
Min lillasyster Eva har nu sällat sig till den bloggande skaran. Anledningen var ”JAG BLIR SÅ ARG”.
När man väljer att bada i en liten sjö får man väl skylla sig själv. För när man bara säger ordet sjö så kommer dom susande, bromsarna. Ett riktigt otyg i mina mått mätt! Men vad gör man när det varit kallt i en vecka och man bara längtar att få bada. Då är sjön enda alternativet för en badkruka som mig. Jag och brudarna guldhårig fick med oss delar av familjen Böhlin. Trots bromsarna fick vi några riktigt trevliga timmar. Barnen badade och byggde i sanden och mammorna kunde sitta i solen och lösa världsproblem. Alla var nöjda och glada vid dagens slut (även bromsarna som fick i ettpar rejäla bett)! 
Pappa och Eva har en stuga i Råneå skärgård. Stugan ligger på en ö som går under namnet Laxön. Laxön är ett sådant ställe som man älskar när man är liten. Finns hur mycket som helst som man kan hitta på. Det är bara fantasin som sätter stopp. När man sedan kommer i tonåren så tappar stället sin charm och man har inget att göra. När man sedan blir vuxen så kommer passionen tillbaka. Då uppskattar man lugnet och tystheten. Om man bortser från pappsen Lundström som far runt som en skottspole och hittar på projekt hela tiden, så kan man tom höra sitt eget hjärta slå i takt med vågorna. Hur mysigt som helst. Stugan och dess omgivning har under åren fått sig en rejäl ansiktslyftning både i funktion och utseende.
Storstugan har fått några fått nya väggar med härlig panel. Stora fönster som gör underverk för utsikten. Köket går inte att jämföra med det gamla. En mängd piffiga uppfinningar som tex solceller gör att stugan blir tipptopp.
Den gamla längan med utedass även kallad ”Fru Larsson”, vedbon och annexet har fått kliva åt sidan åt en upphottad variant av utedass, sovstuga och förråd. Hur fint som helst! Den lilla gula Fisherman 15, som vi åkte på surfingbräda efter har blivit utbytt mot en ”lite” större båt. Bastun har blivit större och altanen har vuxit. Hur mysigt som helst att sitta och kika ut över havet och vinka åt båtar som åker förbi. Tyvärr är det inte så många som vinkar tillbaka men farmor sa alltid att man skulle vinka och jag är en lydig flicka så jag vinkar.
Älskade Laxön ingen är väl som du, ingen i hela världen! 
Kommenterat