Idag har jag och Bore träffat mammsen och systeryster i skogen för lite träning. Arne med matte fick också vara med såklart! Vi spårade och körde lite uppletande. Bore är inte speciellt intresserad av apportpinnarna så vi får lägga lite mera krut på den träningen. Sedan ska jag inte gå Bores spår eftersom det är så lätt att jag omedvetet styr honom. Det är så bra när man har någon som följer med på spåret och kallar alla fel man gör. Det var inte det lättaste att fota familjen men vi lyckades iallafall få dom på en och samma bild. Man får vara glad för det lilla! 
Nu har jag en trött kille som ligger som en liten boll på sin plats. Härligt!
Ibland blir jag galen på mig själv! Klockan är strax 9 och alla sover utom den i vanligtvis så trötta mamman. Slog upp mina gröna strax före sju och kunde inte somna om. Helt otroligt! Hade heller ingen ro att ligga kvar i sängen. Bore som alltid är med på mattes bravader steg så klart gärna upp och tog en tidig morgonpromenad. Vi passade även på att träna i morgondaggen. Han gick som en klocka min vita springare! Såå stolt! Sedan blev det en tur till tvättstugan (mitt andra hem för er som inte visste det). Eftersom vi har trapp och tvättstugestädning den här måndadn så tog jag itu med det också. Himmel och pannkaka så mycket jag fick gjort denna tidiga morgon, medan övriga medlemmar av församlingen sov. God morgon Sverige pline linge ling!
Våran Ida älskar hattar och mössor av alla de slag. Om det sedan visar sig att mössan/hatten inte var en huvudbonad, spelar ingen större roll i Idas värld. Är föremålet fint och faller damen i smaken ska den placeras likt en krona på drottningens huvud. Såå fiiint!
Jag har suttit och titta på kort, och kom in i mappen av kort som vi tog innan det hemska besöket hos veterinären. Våran fina Loke! Du anar inte hur djupt vi saknar dig gubben! Du kommer alltid att finnas i våra hjärtan! 
Moa hade med sig en kompis hem för någon dag sedan. Bore låg och sov på rygg som han brukar göra. Kindpåsarna låg som ett mjukt täcke över ansiktet:
Moas kompis ser på mig med en frågande min och frågar lite försynt:
–Vad är det där köttiga för något?
Med det köttiga menade hon underläppen. Har inte tänkt på det som köttigt, men med närmare eftertanke har hon rätt. På hundar med svarta läppar ser man inte allt fluff på samma sätt. Vi fick oss ett gott skratt både jag och Erik. Barn är för söta! 
Hur ska man få tiden att räcka till? En av livet stora frågor? Så mycket jag vill göra och så lite tid. Tyvärr blir även mitt bloggskrivande lidande. Den stunden på kvällen då man har lite egentid. Vad ska man prioritera och vad ska man välja bort? Jag vill göra allting! Var ansöker man om den tiden? Jag vill vara med familjen, vara en bra mamma, sambo och vän, träna med Bore och umgås med ”hundkompisar”, umgås med mina ”icke hundmännsikor” till vänner, hinna träna min egen kropp och mycket mycket mer. En dag ska man även hinna med att jobba också. Hur ska det gå till? Kommer jag också att vara en av dom som springer in i den berömda väggen på jakt efter mera tid? Är det för mycket begärt att hinna med allting? Kanske är jag en optimist men jag vill så gärna hinna med!
Kommenterat