Lycka är att få vara ute och gåååååååå på egen hand! 
Moster Jenny: Du ser rätt! Hon kan fortfarande ha lillkusinen Lis overall i storlek 68.
Nu har tomtarna äntligen krypit ner i sina lådor och skåp. Adventsstjärnorna har fått byta plats med vanliga fönsterlampor. För min del var det inte en dag för sent. Känns som om vardagen är här nu och dit hör inte tomtarna. Hade tänkt behålla granen till helgen, men eftersom vi har en julgransmarodör på två ben hos oss fick vi ändra planen. Våran julgran var så fin när Moa nyss pyntat den. Under julledigheten har gulgranspyntet fått flytta upp en våning i granen. Har inte sett klokt ut men men! 
Ida har varit helt sjuk efter grejerna! Hon blev också alldeles lyrisk när Moa plockade ner pyntet och det äntligen var legitimt att röra sakerna. Blev många ooooj vill jag lova! Skönt att det är ett år till nästa gång då kanske hon inte är lika pillrig som nu! Så kära tomtar och gran med tillbehör: på återseende!
Idag har verkligheten och vardagen inträffat. Skolstart och slut på sovmorgon! Tyvärr! Väckte Moa och var beredd på att få tjata igång henne. Men icke sa Nicka! Hon rusade upp och utbrast: Äntligen skola! Min vackar Moa! 
När jag började blogga var syftet att visa närmast sörjande hur vi har det i Härnösand. Eftersom vi inte har någon släkt här i stan, så kändes det viktigt att ffa visa bilder på barnen och på deras vardag. Nu har det visat sig att det inte bara är släkten som läser utan hundratals andra ute i vårt avlånga land. Kan min lilla blogg och min vardag som småbarnsförälder vara så intressant? Tydligen! Då är min fråga: Vem är du? och hur lever du i din värld?
It’s only mine! My prrrreciousssssssss!
Just nu är mitt liv som en berg och dalbana. Ena dagen känns det ok och att det som har hänt är det bästa. Men då nästa dag känns allt pest. Kom på häromdagen att nu kan jag inte ringa min farmor mer. Snacka om ångest! Kändes som en stor sten la sig över hjärtat. Fick svårt att andas och paniken spred sig i kroppen. Har inte kunnat radera farmors nummer ur mobilen. Fånigt jag vet, men jag fixar det inte riktigt ännu. Livet måste trots sorgen och förlusten av min älskade farmor gå vidare. Jag och Ida besökte Birsta tillsammans med bästisen Lena och hennes jobbarkompis Lisa med dotter. Lisa eller ska jag säga Queen Lisa gjorde en stålande entré innan hon satte sig i Lenas vrålåk. Vilken dag vi fick! Mycket skratt men även en del allvar. Tack så mycket tjejer för att ni förgyllde min dag. Ska gudarna veta att jag behövde. Idag blev vi bjudna till familjen Böhlin på middag. Hade liksom glömt att det är 13dagsafton. Lika roligt som alltid i kombination med god mat. Kan inte annat än bli lyckat! Talade även med världens bästa svärmor i telefon idag. Ett samtal som var som balsam för själen. Tur att man har vänner som ställer upp i vått och torrt! Ni är guld värd!
Kommenterat