Jag har kommit fram till att jag är nog en perfektionist när det gäller hundträning. Jag har en klar bild för mig hur jag vill att slutresultatet ska se ut. I lördags träffade jag våran klippa Elin. Vi tränade tävlingsmomenten. Insåg då att vi har ganska långt kvar (enligt mina mått sett). Jag är sån att kan inte mina grabbar tex ligg i olika miljöer och störningar, då är det lika med att dom inte kan momentet. För vad är det för vits att mina grabbar kan alla momenten men bara bakom huset eller i vardagsrummet. Sån är jag och det står jag för. Så nu har vi fått en hel del hemläxa ffa på att träna med konstig störning. Han blir helt slut den stora vita, men det tar sig. Den lilla randiga han går från klarhet till klarhet. Vilken kontakt! 
Helt rätt tänkt.
Jag blev varse den filosofin sedan G-B bad mig kommendera sitt och ligg till Vegas när han var i bilen. My god! Nästan två år och kunde inte sitt.
Hahahaha.
Så nu är det precis det du säger som gäller, och OJ vad man har igen det!
Kicki: Helt rätt! Så nu tragglar vi på.