Mina grabbar är två helt skilda individer. Så lika men ändå inte. När man tränar med dom så upptäcker man den stora skillnaden. Bore väntar hela tiden på att något ska hända. Scannar hela tiden av omgivningen i väntan på något nytt att göra. Grimmen däremot sätter sig och väntar om inget händer. Passiv men ändå på ett bra sätt. Är jag passiv blir han passiv och inväntar min signal. Väldigt intressant att jämföra dessa grabbar. Så roliga att träna med, men behöver helt olika metoder för att komma till samma mål. Har ikväll varit ute och tränat med grabbarna var och en för sig. Jag måste ju skryta med Grimmens lägganden, sååå snygga! Måste börja träna mer stadga för att det ska bli perfekt. Bores linförighet börjar ta sig och apporteringen är nu en fröjd. Tänk för några månader sedan ville han inte se åt den där äckliga apportbocken. Tänka vad man kan komma långt med rätt träningsmetoder. Samma mål men olika vägar att nå dit! Vilket filosofiskt inlägg detta blev! God natt allihopa! 
Sötnosar är vi båda
Gunilla: Helt klart mattes änglar!