Har ikväll varit ute och tränat med grabbarna. Tränar en hel del koppelträning när båda grabbarna är med. Känner inte att jag vill gå med två draghästar. Så fort någon av grabbarna drar i kopplet stannar jag och väntar. När båda grabbarna kommer fram till mig blir det ”klick” och mycket beröm. När grabbaran har gått bredvid mig några meter ger jag fri kommando och grabbarna får nosa en stund. Sedan tar vi kontakt igen. Vilken skillnad det blir! Inga armar som hänger ner till knäna när man är ute och går! När vi höll på att träna som mest kom det fram en karl och ville hälsa på Bore. Jag är sån att när jag tränar får inget störa min eller grabbarnas fokus, så jag sa nej tack för vi tränar. Tror gubben skulle tappa hakan. I hans ögon framstod jag nog som en surkärring som är hård mot mina hundar. Han får tycka vad han vill! Det är mina grabbar och jag bestämmer! Avslutade promenaden med lite bus på baksidan av huset! I det stora hela en lyckad promenad! 
Tycker nog Du är lite surkärring
Gunilla: Jajamänsan och en stolt sådan också!
