Dagen D

Idag har Gimmsen genomgått en artroskopi i bogleden. En väldigt ful och djup OCD var det man hittade. Just nu ligger han i sin bur och jag lider verkligen med honom. Det är nästan så att man funderar om man tog rätt beslut ang op. Han ser ut att lida så trots smärtstillande och fullständig vila. Man får själv ont i hjärtat när ens ”barn” har ont. Den närmsta veckan kommer att se ut som följer: Grim får under en dag promenera 5 min x6. Men det gäller allt han går. Så går han 20 min inne så har vi bara 10 min som han kan gå utomhus och göra sina behov. Som det känns nu så verkar det helt omöjligt. Erik kommer att jobba så mycket som möjligt hemifrån under den närmsta veckan för att kunna hålla lite koll på honom. Barnen har fått strikta regler om att man inte får springa och busa inne. I deras ögon blir det som ett straff för något dom inte gjort. Snacka om att hela familjen blir drabbad när något sådant händer . När man tänker på att lillkillen ska tillbaka till strömsholm om några veckor och gå igenom samma procedur i andra bogen, vill man bara lägga sig ner och dra något gammalt över sig. Kommer nog att bli en hel del känslor i mitt bloggande framöver och då mycket ang Grim. Så jag hoppas att ni orkar med mitt ”gnäll”. Måste ventilera mina känslor någonstans.