Hultin.cc

Inatt har Grim sovit mycket bättre. Den som sovit dåligt är husse. Han ville att jag skulle få sova så han har sovit med ett öga öppet. Han vet hur lättväckt jag är när det gäller våra barn. På promenaderna går Grim så gott som hela tiden med alla fyra tassar i backen. Kan tom gå med leende koppel och han skrittar ändå. Min duktiga lilla kille! Tänk att man kan bli så glad för så lite. Jag vill bara skratta högt! Idag känns det som om jag klarar vad som helst!

Fyy vilken hemsk natt vi har haft! Lillkillen har varit jätteorolig och har haft svårt att ligga still. Såå plågsamt att bara kunna titta på. Hur ska detta sluta? Inte många minuters sömn blir det! Tillslut bäddade jag till mig och Grim på golvet i hallen. Verkar bli vårat sovrum för tillfället!

Idag har Gimmsen genomgått en artroskopi i bogleden. En väldigt ful och djup OCD var det man hittade. Just nu ligger han i sin bur och jag lider verkligen med honom. Det är nästan så att man funderar om man tog rätt beslut ang op. Han ser ut att lida så trots smärtstillande och fullständig vila. Man får själv ont i hjärtat när ens ”barn” har ont. Den närmsta veckan kommer att se ut som följer: Grim får under en dag promenera 5 min x6. Men det gäller allt han går. Så går han 20 min inne så har vi bara 10 min som han kan gå utomhus och göra sina behov. Som det känns nu så verkar det helt omöjligt. Erik kommer att jobba så mycket som möjligt hemifrån under den närmsta veckan för att kunna hålla lite koll på honom. Barnen har fått strikta regler om att man inte får springa och busa inne. I deras ögon blir det som ett straff för något dom inte gjort. Snacka om att hela familjen blir drabbad när något sådant händer . När man tänker på att lillkillen ska tillbaka till strömsholm om några veckor och gå igenom samma procedur i andra bogen, vill man bara lägga sig ner och dra något gammalt över sig. Kommer nog att bli en hel del känslor i mitt bloggande framöver och då mycket ang Grim. Så jag hoppas att ni orkar med mitt ”gnäll”. Måste ventilera mina känslor någonstans.

Det är nog inte meningen att jag ska ha en frisk tigrerad kille. Har ju inte lyckats på tre försök. Idag fick vi det svart på vitt att Gimmsen Pimmsen har OCD, lindrigt  hö bog och riktigt fult på vä. Detta innebär två operationer med några månader emellan. Självklart visste jag ju att det var något fel på honom men hoppet är ju det sista som lämnar kroppen. Nått positivt var i allafall att det inte hunnit bli någon artros samt att hans hjärta mår perfekt. Tyvärr är rehabiliteringen efter OCD lång och jobbig. Har pratat med en tjej som heter Maria idag. Hon har en boxer som är op för samma sak. Äntligen en person som inte döljer något utan talar verkligen om hur jobbigt det kan vara och hur det ibland känns som det är lika bra att ge upp. Men hon pratar också om att det kan gå bra och att Gimmsen gott och väl kan få ett fullt normalt liv. Samma sak sa veterinären också men det finns ju aldrig några garantier. Så nu är det bara för mig att bryta ihop och komma igen. Börjar bli en vana nu…..tyvärr!

Varför känns det som om domedagen är nära? Om några dagar får vi reda på vad som felar våran randiga lilla kille. Känns jätte jobbigt att inte veta om det går att fixa eller inte. Senaste dagarna har han haltat och vilan håller på att ta kål på både honom och mig. Inte speciellt kul för en 10 månaders kille att bara gå kisspromenader i koppel. Som det är just nu gör han tjuvrusningar och jag flyger efter honom som en vante. Inte kuligt alls! Jag hoppas att jag är beredd på allt som kan hända på vårat besök på Strömsholm. Vill ju bara att han ska bli frisk så vi får ta tag i min planer för oss. Håller tummarna så jag får kramp. Vill att den obehagliga klumpen i magen ska försvinna, NUUUUUU!