Tyvärr har vi förlorad den senaste ronden mot OCD. For ner till Strömsholm i slutet av veckan för ev op av den andra bogen. Det blev ingen op eftersom vä bog var för illa där an. När veterinären skulle kolla rörligheten i bogen så skrek mitt lilla randiga hjärta i högan sky. Kändes som om himlen skulle ramla ner i huvudet på mig. Jag blev så besviken trots att jag visste att det kunde gå så här. Tråkigt är också att veterinären har ändrat sig från förra tillfället om hur bra Grim kan bli. Förra gången sa man att han nog skulle kunna bli en tävlingshund som klarar av alla sorts aktiviteter men nu har man ändrat sig till att han nog ”bara” blir en sällskapshund. Nya direktiv är att Grim ska ha en spruta i veckan under fyra veckor. Sprutan innehåller dunderkuren med kosttillskott för att hjälpa läkningsprocessen. Grim ska även prova simma i bassäng eftersom wather treadmill inte har givit den effekt som man önskat. Han får fortfarande bara gå ca 30 min per dag och all övrig tid ska han vara i stillhet. Det känns som den största utmaningen. Min lilla kille är så full i spring. Just nu känns det som om det ända jag säger till min kille är:NEJ! Enligt veterinären ska Grim bli avsevärt mycket bättre under dessa fyra veckor. Om han inte är det finns det inget mer att göra förutom att Grim får äntra dom evigt gröna ängarna. Jag säger bara Fy FAN!!!!! 
Ps. Jag vet att jag ska vara nöjd över att jag själv, mina tvåbenta barn, sambo och Bore är friska, men det räcker inte för mig. Jag vill att hela min familj ska vara friska!!! Ds.
Hej
Självklart vill du att hela familjen ska få vara frisk! Trist besked hos veterinären, men hoppas att spruterna hjälper. Så att han blir mycket bättre här framöver.
Ha det så bra!
Kanske kan vi ta en promis med de stora killarna någon dag.
Kram Charlotte
Tråkigt att höra, du får hålla huvudet högt och kallt. Är väl egentligen 3-4 månaders rehab efter en sån op?
Kommer ihåg när Silahs hade brutit sin tå, vi fick ju flytta hem till mamma för att jag aldrig hade orkat bära honom här i trapporna.
Sen gick han inte utanför hennes lilla trädgård en enda gång på fem veckor och då dessutom kopplad. Det är jäkligt tufft och jobbigt ibland känns det tom bakåtsträvande. MEN man får inte glömma att det går och att det säkert kommer bli bra!
Ena dagen stödjer dom på benet för att nästa halta värre än någonsin. Bäst är väl att även om det är en bra dag ändå hålla sig inne. Du får spela spelet med honom och träna kontakt hela dagarna långa.
Tycker du är jätte duktig men du får inte ge upp!
Kramar från Lollo och Silahs