Tyvärr har vi förlorad den senaste ronden mot OCD. For ner till Strömsholm i slutet av veckan för ev op av den andra bogen. Det blev ingen op eftersom vä bog var för illa där an. När veterinären skulle kolla rörligheten i bogen så skrek mitt lilla randiga hjärta i högan sky. Kändes som om himlen skulle ramla ner i huvudet på mig. Jag blev så besviken trots att jag visste att det kunde gå så här. Tråkigt är också att veterinären har ändrat sig från förra tillfället om hur bra Grim kan bli. Förra gången sa man att han nog skulle kunna bli en tävlingshund som klarar av alla sorts aktiviteter men nu har man ändrat sig till att han nog ”bara” blir en sällskapshund. Nya direktiv är att Grim ska ha en spruta i veckan under fyra veckor. Sprutan innehåller dunderkuren med kosttillskott för att hjälpa läkningsprocessen. Grim ska även prova simma i bassäng eftersom wather treadmill inte har givit den effekt som man önskat. Han får fortfarande bara gå ca 30 min per dag och all övrig tid ska han vara i stillhet. Det känns som den största utmaningen. Min lilla kille är så full i spring. Just nu känns det som om det ända jag säger till min kille är:NEJ! Enligt veterinären ska Grim bli avsevärt mycket bättre under dessa fyra veckor. Om han inte är det finns det inget mer att göra förutom att Grim får äntra dom evigt gröna ängarna. Jag säger bara Fy FAN!!!!! 
Ps. Jag vet att jag ska vara nöjd över att jag själv, mina tvåbenta barn, sambo och Bore är friska, men det räcker inte för mig. Jag vill att hela min familj ska vara friska!!! Ds.
Hemma hos oss får vattenskålen flytta ut så fort vädret tillåter. Bara att titta på videon så förstår man orsaken. Våran hyresvärd blir nog inte så förtjust om vi orsakar vattenskada i köket. 
Jag och grabbarna mötte upp Marie och Ronja hos hennes föräldrar för lite viltspår. Vinden blåste så det var svårt att stå rakt men vi trotsade vädermakterna och la ett spår till var och en av hundarna. Gimmen fick ett spår längs gräsmattan för att inte slita så på hans vä ben. Till Bore och Ronja försvårade vi rejält den här gången. Alla tre lyckades riktigt bra! Maries mamma hade fixat fika efter avslutat spårarbete. Så lyxigt! 
Kom på att vi skulle filma Gimmen så vi skulle kunna se hur han går nu för tiden. Inte så lätt att se när man hänger bakom i kopplet. Förutom att han är en stjärna på att spåra så tycker jag han går riktigt bra. När han koncentrerar sig på annat så verkar han gå allra bäst. Döm själva!
Idag har Moa åkt på läger. I hela 6 dagar ska våran stora tjej vara borta. Känns väldigt konstigt utan henne men man får stå ut. Hon kommer nog att få det så roligt. Hennes sista kommentar innan vi åkte var: -Har ni inte åkt ännu? Tänk att våran tjej har blivit så stor! Ida frågade en av ledarna var hennes säng stod. När vi sedan hade kommit hem och varit hemma en stund sa den lilla rödhåriga: -Mamma, kan du köra mig på läger? Hur kuligt som helt! Kommer att bli tomt utan våran Moa i veckan men ack så roligt det blir att träffa henne om en vecka och få höra om allt roligt hon har varit med om. 
Så var det dax igen. Ännu en mjölktand har lämnat Moas käftar. En överlycklig Moa ringde sin moster. Det är jätteviktigt för Moa. Moster och tänder verkar höra ihop. Självklart ville Ida också berätta för moster att hon tappat tänder. Självklart skulle gluggen även fotograferas!
Så var dagen äntligen här. Den efterlängtade avslutningen och ett stundande sommarlov. Att solen bestämde sig för att lysa över alls om fanns på skolgården gjorde ju inte det hela sämre. Ida blev lite rastlös efter ca 15 min. Undra var hon fått den ådran ifrån? Kan inte förstå? Man blir alltid lite nostalgisk på avslutning. Väcker så många minnen till liv. Vi avslutade med en härlig glass på stadens torg!
Kommenterat