Det verkar gå framåt för våran lilla randiga kille. Men han håller på att ge mig gråa hårstrån när vi är ute på promenad. Han kan gå så fint och helt plötsligt kommer han skjuten som ur en kanon. Ingen speciellt trevlig upplevelse för min axel. Tränar en hel del men dock i koppel. Jag är väldigt förvånad att han klarar av att koncentrera sig så pass bra eftersom han har såååååååååååå mycket spring i benen. Har idag gått en lång promenad på 30 min så nu får vi se om han blir halt senare ikväll. Känns verkligen som om man går balansgång. Man måste testa för att se om han håller men det känns så olustigt samtidigt. Ska han klarar det eller inte? Men vi lever på hoppet som loppan sa. 
Lämna ett svar