När andra snusar och sover som bäst beger vi oss ut i skogen. Vi= jag, mina grabbar, Marie och hennes Ronja. Regnet har öst ner under natten och det blåser friskt. Men vad gör väl det när det vankas hundträning. Finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder. Gimmen fick börja. Metodiskt tog han sig igenom första delen på spåret. Klarade bloduppehållen galant. Nästan så att han spårade bäst där. Sedan tog nog krämen slut och han böjrade irra lite. Men jag är väldigt nöjd med min lilla randiga kille.
När Ronja hade avklarat sitt spår, som hon klarade galant var det dax för Bore, fullt ös, totalt medvetslös. Gissa om det var en kille som gick på klospetsarna. Han plöjde fram i skogen som en jordfräs. Vad spelar det för roll att det var glashalt på stenhällan och skrevor överallt. Bore skulle ju fram! Till nästa gång ska vi koppla ihop två spår så att han får jobba under en längre tid. Han är som en maskin min stora vita! 
Världens finaste Bore!
När vi kom tillbaka till bilarna öppnade sig himlen och regnet öste ner. Ibland ska man ha tur! 
Morgonstunden är den BÄSTA…
Hej kära svägerska. kan du fråga min bror hur jag loggar in på veckansallehanda.se (minnet, vettu)det är nåt med admin och wp…
ibland blir man bara såå galen på sig själv!!!
jag kunde!
kram!