I helgen blev det en hel del träning med grabbarna. På lördags morgonen hade jag bokat in en privatlektion med proffstränaren Elin. Hon drillade mig i hela två timmar. Grimmen hängde på som om han inte gjort annat. Sååå duktig! Jag bara älskar att träna med klicker och shejping. Det går fort och momenten sitter. Funkar perfekt på mina grabbar. Vi fick träna linförighet. Fick lite skäll av Elin att jag inte gått vidare eftersom hon tyckte att min lilla randiga har en härlig linförighet. Det kanske är perfektionisten i mig som har svårt att avancera. Jag blir aldrig nöjd! Tränade även stadga i liggande och sittande. Superroliga övningar men inget för den som är rädd för att göra bort sig och spela lite allan. Tränade även en rolig övning med kontakt med mig samtidigt som det är stor störning runt omkring. Trötta men otroligt nöjd med massor av hemläxa till nästa gång begav vi oss hem till soffan. Får man saker man ska träna på till nästa gång är det lättare att motivera sig och träningen blir mer strukturerad och målinriktad. Precis som jag vill ha det!
På söndags morgonen var det dax för träff med Marie och Ronja i spårskogen. I stålande sol och några minusgrader la vi tre korta spår med återgångar till Bore och Ronja. Den lilla randiga fick ett ”vanligt” viltspår med många vinklar. Bore stormade fram i skogen, sin vana trogen. Är det någon som har en broms över så tar jag gärna emot den. Man känner sig som Mary Poppins bakom honom. Men han gör alltid rätt men alldeles för fort. I-lands problem i och för sig. Gimmen spårade som en liten stjärna. Det har verkligen lossnat för honom och han förstår precis vad som väntas av honom. Så även detta träningspass slutade med mungiporna upp till örsnibbarna. Mattes pojkar! 
Lämna ett svar