Ikväll har jag filat på träningsplaner för grabbarna under 2011. Satt upp mätbara mål som jag kan utvärdera vid årets slut. Tycker det är lättare att hitta en röd tråd i träningen och inte missa något. Har alltid kört det tidigare men har av någon anledning inte haft det under det senaste året. Jag skyller på OCDn. Har även hunnit tränat med grabbarna och dom är sååå duktiga. Nu när jag har en plan blir det lättare att kontrollera när man ska gå vidare. Är ju så himla lätt att man står och stampar på samma ställe och att hunden hinner tröttna tio gånger om. Nu är vi på gång så nu hoppas jag att inte ocd:n sätter käppar i hjulen för oss den 21. Nu är det sängen som hägrar. En annan ska ju jobba imorgon. 
Eftersom jag fortfarande inte har speciellt mycket krafter pga min hemska jul och nyårsförkylning gäller det att portionera sin energidepå. När man har en tre-åring samt två trubbnosar som har energi för hela världen så är det en utmaning. Fröken Hultin den äldre lånade vi ut till en kompis och dom begav sig till slalombacken. Vi andra klädde på oss och ut i snöhögen på gården. Ida och grabbarna klättrade på så att snön yrde medan jag stod och tittade på. Körde även lite uppletande med grabbarna. Tänk så enkelt det är om man börjar från rätt håll. Med Grimmen har jag tjatat hämta övningar sedan han var liten plutt men det har gett resultat. Bore har jag tyvärr inte varit så smart med utan började med uppletande på en gång. Detta har lett till att han gärna vill behålla saken som han hittar. Visst kommer han men ofta stannar han en bit ifrån. Med Grim är det en helt annan femma. Han kommer stormande ända fram och lämnar i mina händer, varenda gång. Så nu ska här tränas hämta övningar med den stora vita också. Varför ska man göra det så svårt för sig och hoppa över steg i inlärningen? Men man lär så länge man lever heter det ju! 
Har nyss kommit in från en härlig, kyligt och solig julpromenad tillsammans med Ida och grabbarna. Varje person jag har mött har jag önskat en god jul. Men jag vill lova att många blev förvånade över min spontanitet. Är det inte lite typiskt svenskt? Varför inte önska varandra en god jul trots att man inte känner varandra. Jag fick många leenden tillbaka och en önskan om en god jul. Jag känner mig själv nöjd med min insats och mitt leende sitter uppe vid öronen just nu. 
Vilket strömavbrott vi har haft ikväll. Blev becksvart i hela stan. Självklart tog jag med mig grabbarna ut i mörkret. Eftersom inga lampor lyste så fick man verkligen se månen i all sin glans (eller rättare sagt solens glans). Var riktigt mysigt att gå där i mörkret, men även lite spännande. Grabbarna var verkligen på klospetsarna eftersom allt fick så konstiga skuggor. Mysigt värre med alla levande ljus i fönstren. Men trots detta var det skönt när strömmen kom tillbaka och lamporna tändes. Kände hur mina mungipor for upp till öronen. Varde ljus!
Hej och hå vad det snöar! Men den är en sån där härlig pudersnö. Precis som det ska vara på julen. Grabbarna susar runt i snön så det står härliga till. Får jag välja så tar jag hellre mycket snö och kallt, än blött och slaskigt eller isigt. För många år sedan gjorde jag dumheten att ta på Boss och Loke täcken när vi skulle ut och promenera i snöyran. Båda hundarna susade ut i snödrivorna och tumlade runt varandra. När jag kom hem och tog av dom täckena så gjorde jag en inte så rolig upptäckt. Under täcket så hade det blivit en slaskig kaka av snön. När hundarna busade i snön kom det massor med snö under täcket och värmen från kropparna gjorde att snön smälte. Som ni nog förstår så gör jag inte om detta hemska misstag.
Ikväll har jag och tjejerna tränat med grabbarna. Alla var jätteduktiga! Moa har verkligen greppat där här med klicker. Roligt när tjejerna delar den ömma moderns intresse. Bådar gott för framtiden! 
Bore är en väldigt hungrig kille. För mig är detta inget problem eftersom han är toppen att klickerträna samt att det aldrig är problem med maten. Grim däremot är den lite mer stillsam kille vad gäller maten. Problemet med Bore blir när han ska äta och rätt och slätt skopar i sig maten. Risken är stor att det går för fort och att allt kommer upp igen. Vi har därför alltid blött upp fodret rejält för att det ska minska risken för att han ska kräkas. När jag, Marie och Ronja var på hundens hus i veckan för uppföljning vad gäller vårdhund, så hade Lena fått hem en skål för den glupska typen. Skålens syfte är att bromsa farten och att hunden ska få jobba lite. Självklart så fick en blå skål följa med hem till min stora vita. Fungerar perfekt! Nu går det inte att kasta i sig maten och han äter tom långsammare än Grim. Har även provat skålen på Grim för att det ska bli lite sport att äta. Verkar även fungera på honom. Så det kanske blir ett till inköp.
Kommenterat