……och gissa om jag gjorde det idag! Tur att inte mina tvåbenta barn var med i bilen. Idag när jag skulle åka med grabbarna till skogen på lunchen mötte jag en plogbil i en lång backe. Vägen är väldigt smal. Insåg ganska fort att jag var tvungen att väja för att inte få plogbilen i sidan. Vad händer då? Jo jag kör fast i den mjuka snön. Ploggubben bara kör vidare trots att han ser att jag kört fast. Jag tänkte att han kanske kommer tillbaka och hjälper mig, men icke! Många tankar gick genom mitt huvud och många svordomar hoppade ut ur min mun. Jag kan ganska många svordomar visade det sig. Självklart kom det inte någon plogbil. Försökte få loss bilen själv utan resultat. Ringde min sjukgymnastkollega som var på en affär i närheten. Hon kom som en räddande ängel. Fick gunga bilen lite fram och tillbaka men med hennes hjälp fick vi loss silverfisken. Hade ploggubben masat sig ur sin plog hade det inte tagit så lång tid. Gissa om jag var arg!!!!! Men som sagt får man svära i vissa situationer enligt min pappa, och detta var absolut ett sådant tillfälle!!! 
Kan bara hålla med Grim! Blää för OCD!
Nu börjar ångesten krypa fram ur skrymslen och vrår. Imorgon åker jag, Erik och grabbarna till Strömsholm. Det är dax för domedagen. Vilken gång i ordningen vet jag inte. På fredag kl 8.30 är det våran tur att få domen. Just nu känns det tungt. Har ju inte haft speciellt tur med mina hundar så turen har jag slutat förlita mig på. Vet inte hur många gånger som det känts som om vi ska skita i resan och så får det bära eller brista. För som det är just nu märker man ingenting. Ingen hälta eller stelhet så långt ögat kan nå. Men samtidigt kommer jag ju att fundera hur det är och om jag tagit rätt beslut. Så det är lika bra att ta tjuren vid hornen och åka ner till proffsen för en genomgång. Då blir det antingen en ny operation eller så kan vi stänga OCD kapitlet för gott. Min älskade mamma kommer och tar hand om tjejerna så det känns jättebra. En sak mindre att oroa sig för. Så Strömsholm, here we come again! 
Hoppas att vi slipper denna resa en gång till. Rena mardrömmen! 
Då är man tillbaka i sitt Härnösand. Jösses vilka intensiva dagar vi har haft. Trodde inte det var möjligt att det skulle bli mer intensivt än förra gången men ack så fel jag hade. På fredagen höll vi högt tempo fram till halv 6. Sedan blev det en sväng ut med hundarna för att sedan träna vidare med gruppen ute på parkeringen. Det var två trötta förare med minst lika trötta fyrbeningar som ramlade in i stugan. Vi bodde i en liten fjällstuga med loft, badrum, sovrum och pentry. Riktigt mysigt! Dom som bodde på vandrarhemmet fick inte så mycket sömn eftersom några fransmän hade bestämt sig för att ha fest. Men vi sov som klubbade sälar! Lördagen var minst lika aktiv och intensiv. Snabba som vesslor som vi är kom vi ändå iväg i bra tid. Perkfekt väder att köra i och en säker bil tog oss hem till gamla Härnta. Idag har vi mest slappat och busat en del i snön.Vi har ju fått en del som ni kanske har greppat. Grimmen och Ronja har varit toppen hela tiden. Snacka om att dom har av och på knapp. Bådar gott för framtiden! 
Nu ska jag svimma av i soffan! 
Imorgon är det dax igen att packa in sig i hyrbilen och köra ner till Eskilstuna och vårdhundsutbildningen. Ska bli så roligt trots att det kan vara lite jobbigt att köra men vi kan ju turas om att köra. Grim och Ronja kan ligga och slappa och inte behöva bekymra sig om bilköer eller snörök. Lyckans ostar! Så nu är det bara att fortsätta packa för Grims och min tripp. Vi hörs på söndag! 
Ikväll träffades jag och Marie med våra fyrfotade vänner på ett av kommunens gruppboenden. Boendechefen på detta boende är verkligen toppen. Hon är verkligen på vad gäller vårdhundsprojektet. Härligt att kunna träna inomhus och i den miljö som förhoppningsvis vi ska jobba i en dag. Grim och Ronja var jätteduktiga. Eftersom det var Grims första träningspass i den miljön så hade jag inte så stora förhoppningar. Hade planerat att endast träna lite kontaktövningar. Men han förvånade mig den lilla randiga killen. Han var riktigt koncentrerad. Körde hämta övningar som han fick lämna av hos Marie, tränade även knä på Marie, passager genom dörrar, hiss med rollator, skvallerträning. Inte illa pinkat för en nybörjare. Bore fick träna budföring samt apportering. Har satt upp en planering om hur jag ska gå vidare med apporten. Efter att han fick fundera en stund förstod han min plan och det gick som en dans. Så roligt! Budföringen gick också ganska bra. Måste träna ingångar hos mottagaren. Mina fina grabbar!!!!
Kommenterat