Som ni nog har märkt har det varit lite tyst här på bloggen. Finns en helt naturlig förklaring till detta. Jag och min sambo har tillsammans med hans mamma besökt hennes hemstad Hildesheim, Tyskland i några dagar. Vi blev bjudna på hela kalaset. Tack snälla Margarete och Bosse!!! Gissa om det var något som jag och Erik behövde. Lite vuxentid och bara vara med varandra. Vilken underbar stad. Har njutit varje sekund. Har ätit och druckit i massor och skrattat så magmusklerna har fått sig en rejäl match. Har haft toppen hjälp med tjejerna. Tack snälla mamma, Charlotte med familj och Lena och Mjumsen. Utan er hade vi inte kunnat åka. Tjejerna har haft det toppen. Semester från mamma och pappa, som Moa så fint uttryckte det. Grabbarna har varit på pensionat. Jag grät när jag lämnade dom och jag grät när jag hämtade dom. Så fjollig! Men enligt ägaren hade båda grabbarna skött sig bra och dom fick mer än gärna komma tillbaka. En kommentar var: vilka behändiga hundar du har! 
Ikväll ska vi kura ihop oss i soffan och bara mysa allihopa, Tvåbenta som fyrbenta!!! 
Vi skulle behöva en större soffa för att hela familjen ska få plats. Mina soffpotatisar!
Inte ofta mina barn är så här stilla. Tur att kameran var inom räckhåll, så att man har bevis på att det är möjligt dom dagar som dom rusar runt som yra höns. 
Började morgonen med en härlig långpromenad med grabbarna. Stannade och tränade på slutet av promenaden. Grabbarna var verkligen på G. Undrar om det är höstluften? En väldigt nöjd matte begav sig sedan hemåt för en härlig söndagsfrukost. Sedan var det dax för en träningstur på stan med lilla Grim. Marie och Ronja höll oss sällskap. Eftersom det är marknad i stan så blev det en hel del störningsträning. Träffade också min bloggvännina Pia när hon var ute på en motionsrunda. Trevligt att träffas in real, Pia! Jag blev lika nöjd med min lilla randiga kille som på morgonpromenaden. När jag kom hem blev det lite lunch och sedan gick jag och Ida ner på stan. Sambon stod i valstugan och pratade med folket. Jag köpte mig en fjolla (interna skämt mellan mig och Lena) dvs en handväska och strumpor till barnen. Blev sedan lite terapiarbete i form av märkning av Idas strumpor. Stressande för andra, rogivande för mig. Kvällen bjöd på Toy Story 3 med fröken Hultin den äldre samt Marie och Carro. En härlig söndag helt i min smak! 
Viska i mitt öra det bara jag vill höra!
Hjälpte min svärmor att färga ögonbryn och ögonfransar. Tycker det är en alldeles ypperlig uppfinning. Då slipper man måla sig och ändå ser man fräsch ut. Har man dessutom allergiögon (som jag),som bara rinner är det ännu bättre. Visst blev hon fin! 
Idag har vi har vi firat Härnösandagen. Låter väldigt roligt men det var så där. Det var kö överallt och hur kul är det att stå i kö med en fröken speed. Inte roligt alls! Tyckte synd om dom två tjejer som fått uppgiften att måla ansikten. Hur lång kö som helst med barn som stampade otåligt. Ibland funderar jag hur man tänker när man anordnar en sådan här sak. Självklart kommer dom flesta barnfamiljer på dan och då blir det mest tryck på bla ansiktsmålingen. Kanske skulle man kunnat ha några fler som målat. Sedan kom en dam från Hemab och sa att nu skulle tjejerna ha lunch när kön var superlång. Självklart måste tjejerna få lunch men varianten att gå om lott verkar inte finnas. Jag lovar att det blev en hel del besvikna barn som fick gå därifrån utan målat ansikte. Kön till hästarna vill jag inte ens nämna. Hoppborgen var också en evig väntan. Men båda tjejerna fick sig en tur i borgen iallafall. Ida bara njöt i fulla drag. Hon blev samtalsämnet bland föräldrarna som väntade. Det är inte så att jag inte tycker om sådana här jippon, tvärtom. Men det borde gå att anordna annorlunda. Om jag ska sammanfatta Härnösandsdagen så blir det med ett ord: Väntan! Tjejerna verkar vara lite mer nöjda som tur är.
Kommenterat