Moa har blivit familjens nya agilityförare. Till hennes hjälp har hon familjens gentleman, Loke. Till en början var Loke en aning förvirrad vad gäller träningskompis. Tittade på mig ett antal gånger och såg väldigt frågande ut. När han väl upptäckte att den lilla människan hade både godis och leksak var han inte sen att följa med. Både den fyrbenta och tvåbenta hjärtat gjorde en strålande insats. Nu vill Moa träna varje dag till Lokes stora förtjusning. Mina hjärtan! 
Jag är så stolt över mina grabbar. Har nyss vairt ute och tränat i regn och blåst. Blöta gräsmattor och löv som blåser omkring. Tur hade jag också att Charlotte och Camilla var ute på promenad. Då fick jag bra störning där också. Tack så mycket! 
Båda grabbarna skötte sig super. Man blir så glad när allt går som man vill! 
Nu är det bara att ta skydd. Grabbarna har börjat fälla hår. Inte lite hår utan …MEGA mycket hår. Inte kul att ha en liten Ida på golvet. Hon ser ut som hon har stora pudlar på knäna. Äckligt! 
Hittade på Canis hemsida en hårborttagare som heter Furminator. Någon som har provat den. Just nu är jag villig att prova allt i kriget mot hundhåret? TA SKYDD!
Lilla fröken Hultin är en liten duracellkanin med jetmotor. Bland det roligaste hon vet är att krypa ut på altanen och fixa och dona lite. För att vi ska kunna hålla koll på lilla damen brukar vi sätta för skohyllan för att förhindra utflykter på egen hand. Grabbarna Grus ligger väldigt ofta ute på altanen när det är väder och njuter i stora drag. Bore har under sommarmånaderna legat ute till elva på kvällen. Förutom då skohyllan placerar i dörröppningen. Då vill grabbarna naturligtvis in. Så konstigt, men det kanske beror på att våra grabbar är van att kunna gå in och ut som dom vill. Inte lätt att få en lillmatte som förstör ordningen. Tur att man kan gå ut på gräsmattan och sträcka ut sig i hela sin längd. 
Nu har det börjat lossna vad gäller att Bore ska springa mellan två portar. Det svåra är att man ska träna både när Bore går på min vänstra sida och min högra. Den högra sidan är inte lätt! Att man kan bli så styrd av att alltid ha sin hund på vänster sida. Tränade korta perioder med båda grabbarna. Dom är så duktiga! Jag är så stolt!
Tänk att ni är ute en sen kväll. Gatlysena är såklart släckta eftersom kommunen ska spara pengar. Inga människor så långt ögat kan nå. Du hör steg närma sig. Många steg! Du hör flåsande ljud. Du ökar tempot men dina förföljare kommer närmare. Du känner värmen från dina förföljare. Ditt hjärta bultar i bröstet. Sedan hör du ett illvrål som skär genom märg och ben. Du vänder dig om och ser….. Tant Annelie som är ute på kvällspromenad med grabbarna och Ida. Jag kan tänka mig att kvinnan vi gick bakom kände sig lätt förfölj häromkvällen. Förlåt! :roll:
Kommenterat