Peppar peppar så verkar det äntligen vända. Våran lilla randiga kille kan ta mer och mer stöd på sitt vä framben. I går när vi var på rehab så var han riktigt duktig i ”akvariet”. Visst tycker han fortfarande att det är en väldigt konstig grej som hans matte vill att han ska gå i. Men skam den som ger sig! Tog några riktigt bra steg under träningen. Bådar gott för framtiden. Har bokat in tre pass till innan vi ska tillbaka till Strömsholm för att Gimmen ska op sin andra bog.
Idag mötte jag och grabbarna Marie och Ronja för att träna viltspår. Eftersom Gimmsen nu går bättre kan vi utöka promenaderna något. Så en av dagens promenader blev en tur med viltspår. Bore var superhet och for runt spåret i full karriär. Måste göra spåren svårare och med mer varierande vegetation. Han är en klippa min stora vita! Ronja var också väldigt duktig i skogen. Stolta ägare lämnade skogen och gav oss tillbaka till bilarna. Sedan var det Gimmsens tur. Hade lagt ett rakt spår på ca 700 m. Han var så duktigt. Lämnade knappt spåret med nosen trots att Marie gick på sidan om och fotade. Under hela spårningen gick han super på vä ben. Verkar som om han går bättre när han får annat att tänka på. Min lilla randiga kille! Maries mamma hade fixat fika åt oss när spårningen var klar. Vilken lyx! Nöjda grabbar med tillhörande matte tog bilen hem till den väntande familjen. En väldigt lyckad dag! 
Min lilla spårstjärna! 
Hurra framme vid målet!
Den är min! Min älgskank!
I vårat hem verkar vissa saker få ben och byta plats. Det konstiga är att ingen har flyttat sakerna. Tex häromdagen tog jag fram min matlåda för att göra i ordning mat för morgondagen. När jag sedan skulle sätta på locket så var det borta och då menar jag borta. Frågade Ida som var den enda som varit inne i köket. Men fick till svar: -”Inte jag!” Ofta får man höra att det var grabbarna som tagit sakerna. Påhittig liten tjej! Hittade Idas trehjuling i vardagsrummet och vad hittade jag i cykelkorgen: Jo, locket till min matlåda. Självklart ska man leta i cykelkorgen vad tänkte jag på?
Nu har Gimmen varit på sin första träff med Watertreadmill. Det var ingen trevligt möte om man frågar Gimmen. Har aldrig sett en så rädd hund i hela mitt liv. När vattnet fylldes på satt han bara på banden helt stilla. Precis som när han blir badad av husse. Men fy så äckligt när bandet började rulla. Han var som ett asplöv och försökte ta sig ur ”akvariet”. Jättejobbigt att bevittna och en stor besvikelse. Dagen innan hade jag nämligen pratat med rehabfolket i Strömsholm. Enligt henne så brukar vattnet vara en aha-upplevelse för hunden att börja använda sitt ”trasiga” ben. Men inte lilla Gimmen! Enligt rehabfolket så brukar hunden efter OCD vara stel på morgonen och bli bättre under dagen. För Grim är det tvärtom. Han är bättre på morgonen och går sämre på kvällen, och det är inte så konstigt eftersom han far runt som en liten rodeohäst när man är ute med honom. Eftersom han fortfarande haltar får jag inte öka på promenaderna så det känns som moment 22. Vi kommer ingenstans! När det gäller människor så kan man ordinera lugnande för att rehabiliteringen ska fortskrida framåt men inte när det gäller djur. Då ska man klarar av att vara lugn och stilla utan att förstå varför. Vara instängd i en bur för att inte röra sig för mycket. Man får inte aktivera på något sätt så att han går med näsan i backen eftersom det blir för mycket belastning. På fredag ska vi tillbaka och gå en match med rullbandet i vatten. Håll tummarna att det fungerar bättre då. Den 18/6 är Gimmen inbokad för op av andra bogen. Som det ser ut nu så känns det inte så troligt, men man ska väl leva på hoppet som gräshoppan sa. 
Idag grattar vi alla goa mammor i vårat avlånga land! Stor kram! 
Grattis på morsdag älskade mamma! 
Bore såg sin chans ikväll när buren stod tom och somnade på en gång. Bore brukar vara den som ligger i buren på kvällarna (som alltid är öppen i normala fall) och Gimmen på madrassen. Ikväll var ordningen som den brukar vara. Känns så härligt att grabbarna nu ligger och snarkar högt och ljudligt! Precis som om allt vore som vanligt!
Idag tog jag med mig tjejerna ut på stadens torg. Fullt med folk och härlig musik från Musik och kulturskolan. Solen lyste på alla glada åhörare. Kändes skönt att göra något helt annat som inte kretsar kring Grim. Måste tänka på att det finns andra i familjen som också behöver min uppmärksamhet. Blev en lyckad dag!
Moa har alltid velat göra en ansiktsmålning men vi har alltid varit upptagna eller så har minnet svikit oss. Men nu blev det äntligen av. En väldigt lycklig tjej! Ida däremot var en aning förskräckt. Man får inte måla sig i ansiktet var hennes kommentar.
Kommenterat