Våran lilla Ida har enligt henne själv blivit en stor tjej. Har flera gånger föreslagit att hon skulle börja sova i sin stora säng som har stått länge inne på hennes rum. Lilla fröken har varit väldigt bestämd och vägrat flytta över från sin älskade spjälsäng. Jag har inte känt att det har varit något problem att hon har sovit i spjälsängen, så vi har bara låtit henne göra som hon vill. Men så ikväll när vi borstade tänderna sa den lilla tjejen:
-Mamma, jag är en stor tjej nu så jag ska sova i den stora sängen.
Så sagt och gjort bäddade vi ner den lilla damen och sedan satte vi oss och väntade. Självklart skulle hon väl komma upp både en och två gånger innan hon somnade. Men inte det! Våran ”stora” tjej! 
Nu har det gått några dagar efter Gimmens operation. Måste ju säga att jag är imponerad över våran lilla randiga kille. Härligt passivitet som han plockar fram när det som mest behövs. Självklart är det ju massor av passning som gäller men vi har ju barn så det är ju inget nytt. Man har väl suttit på golvet tidigare. 
Massor av massage och mys gör att den lilla killen slappnar av och somnar på golvet. På promenaderna är han riktigt duktig att hålla alla fyra på backen. Visst har det blivit några små skutt men inte alls i den omfattningen som jag trodde. Vi får väl se hur det bli när han blir bättre och kan gå mer naturligt. Då kanske det blir svårare att hålla sig på benen. Men det tar vi då. Nu tar vi en dag i taget och än så länge går det ganska bra. Huvudsaken är att han inte verkar ha lika ont längre. Finns det något värre än när ens ”barn” har ont?
Vad vill du egentligen?
Låt mig sova, tack!
Våran lilla myskille! 
Nu när Grim måste ha lugn och ro så gäller det att sysselsätta barnen mer än någonsin. Får inte vara något spring och höga ljud omkring honom. Moa roar sig med att vara med kompisar. Hon är så nöjd att få åka iväg. Vem vill vara med mamma och pappa? Måste även säga att hon är en liten ängel vad gäller att hjälpa till med Grim. Gäller verkligen att ge henne mycket positiv feedback när hon hjälper till eftersom det är lite jobbigt just nu. Moas kommentar till detta är:
-Men mamma, jag vill ju att han ska bli frisk snabbt!
Våran mys Moa!
När det gäller Ida kör jag och Erik olika pass. På fm tog jag med mig Ida och Bore ut på en långpromenad. Vi var ute i ca 1,5 timme. Under tiden myste husse och Grim i våran säng. Egentligen vill vi ju inte ha honom i sängen men vad gör man inte för att han ska ligga still? Vill ju inte att han ska behöva vara i buren hela tiden. Men han måste ju vara stilla! Nu har Erik och Ida kollat in vad internet har att erbjuda. En helt klar favorit blev Bumbibjörnarna. Då kunde Ida inte låta bli att kliva upp och svänga sina icke lurviga ben. 
Inatt har Grim sovit mycket bättre. Den som sovit dåligt är husse. Han ville att jag skulle få sova så han har sovit med ett öga öppet. Han vet hur lättväckt jag är när det gäller våra barn. På promenaderna går Grim så gott som hela tiden med alla fyra tassar i backen. Kan tom gå med leende koppel och han skrittar ändå. Min duktiga lilla kille! Tänk att man kan bli så glad för så lite. Jag vill bara skratta högt! Idag känns det som om jag klarar vad som helst!
Fyy vilken hemsk natt vi har haft! Lillkillen har varit jätteorolig och har haft svårt att ligga still. Såå plågsamt att bara kunna titta på. Hur ska detta sluta? Inte många minuters sömn blir det! Tillslut bäddade jag till mig och Grim på golvet i hallen. Verkar bli vårat sovrum för tillfället! 
Idag har Gimmsen genomgått en artroskopi i bogleden. En väldigt ful och djup OCD var det man hittade. Just nu ligger han i sin bur och jag lider verkligen med honom. Det är nästan så att man funderar om man tog rätt beslut ang op. Han ser ut att lida så trots smärtstillande och fullständig vila. Man får själv ont i hjärtat när ens ”barn” har ont. Den närmsta veckan kommer att se ut som följer: Grim får under en dag promenera 5 min x6. Men det gäller allt han går. Så går han 20 min inne så har vi bara 10 min som han kan gå utomhus och göra sina behov. Som det känns nu så verkar det helt omöjligt. Erik kommer att jobba så mycket som möjligt hemifrån under den närmsta veckan för att kunna hålla lite koll på honom. Barnen har fått strikta regler om att man inte får springa och busa inne. I deras ögon blir det som ett straff för något dom inte gjort. Snacka om att hela familjen blir drabbad när något sådant händer . När man tänker på att lillkillen ska tillbaka till strömsholm om några veckor och gå igenom samma procedur i andra bogen, vill man bara lägga sig ner och dra något gammalt över sig. Kommer nog att bli en hel del känslor i mitt bloggande framöver och då mycket ang Grim. Så jag hoppas att ni orkar med mitt ”gnäll”. Måste ventilera mina känslor någonstans. 
Kommenterat