Jag och min syster slogs som hund och katt när vi var små! Tussarna från våra huvuden ven och mamma hotade att rymma (men bara till tvättstugan 
). Tänk att man skull bli så bra kompisar när man blev vuxen. Går inte en dag utan att jag och min älskade syster pratar med varandra i telefon. Såå synd att Boden ligger så långt borta, hela 54 långa mil! Tur att det finns telefon. Min syster har varit bortrest några dagar så vi har inte haft samma kontakt och jag saknade våra samtal jättemycket. Nu är hon äntligen hemma! Jag har världens bästa lillasyster (fast hon är längre än mig. Moa har svårt att greppa att jag kan vara storasyster eftersom jag är kortare än systeryster). Jag kan prata om allt och ingenting med min syster. Jag hoppas att mina barn kommer att få lika bra kontakt som jag har med min syster! Jag älskar min syster! Så de så! 
Ibland känner jag mig som ett stor NEJ! Känns som nej är ett ord som används flitigt, tyvärr. Önskar ibland att man kunde klona sig för att slippa alla dessa panikutryckningar när Ida Speeda är igång. Fick denna överaskning när jag kom in i badrummet! Är det detta som kallas terapiarbete? Undrar ni var Ida var? Joo, hon hade redan lämnat brottsplatsen och var på väg mot nya äventyr. Skona världen!
Pga flera vägarbeten och dylikt runt vårat hus kör det ofta förbi traktorer och andra stora fordon. Detta är en stor händelse för våran yngsta medlem i församlingen. Hon står och spejar efter traktorn och kommer ingen så ropar hon. Kommer den fortfarande inte slår hon ut armarna och utbritser: Borta! Tänkt vad små saker kan trollbinda! Hon är för söt våran lilla tjej! 
Våren är sååå härlig! Solen värmer min vintervita (läs blå-genomskinliga) skinn! Jag vill bara inte gå in på dagarna! Jag, Ida och Bore tillbringar hela dagarna ute på gården. Försöker pyssla med lite trädgårdssysslor men det är inte lätt när man har två duracell-personligheter som söker ens uppmärksamhet. Jag har iallafall lyckats kratta så gott som hela tomten. Fick ta det i flera etapper eftersom Ida inte är speciellt road av när hennes mamma far runt med krattan i högsta hugg! Har lite svårt att vara utan något att göra! Kanske inte så konstig att mina barn är kvicksilver eller? :blush: Livet är härligt!
Visst är det konstigt att man alltid sätter sig själv sist. Tex behöver jag ett par nya byxor så kan jag så gott som lova att jag kommer hem med ett par byxor i storlek 80 eller 128 dvs inte till mig. Har inte varit hos frissan på snart ett år. Har klippt mig själv med mer eller mindre bra resultat. Frågade Erik om han ville klipa mig eftersom jag klipper honom men han vill inte. Så jag gick till en ny frissa i stan. Hon var så noga. Klippte och klippte och putsade. Tog över en timme att klippa mitt ängladamm. Nackdelen när man går till frissan är att man får så mycket klet i håret efteråt. Tror jag minst vägde tre kilo extra när jag gick därifrån. Men efter lite dragande och slitande fick jag bort det mesta. Så nu kan jag känna mig som folk igen med en frisyr utan ojämna kanter! 
Sanden far omkring och sätter sig på alla tänkbara och otänkbara ställen. Våran gata brukar vara den gatan som gud glömde dvs blir sopad sist av alla gator i hela stan. Brukar alltid vänta med att tvätta våra gluggar ut mot yttervärlden eftersom när Broddway bilen kommer så blir allt svart. Brukar även vara en bra bortförklaring eftersom fönster putsning inte hör till mina favoritsysselsättningar. Blev så förvånad idag när jag tog morgonprommisen med Borbjörn när traktorn kom och vattnade våran ko-stig till väg. Så nu har jag ingen bortförklaring längre! Förslag….någon……SNÄLLA! Jag blir så trött när jag tänker på att putsa fönster! 
Kommenterat