När Loke lämnade jordelivet tog han med sig min motivation att träna tävlingslydnad. Jag som brukar gilla lydnad har nu ingen lust eller ork alls. Självklart blir Bore inte utan träning. Missförstå mig rätt! Vi tränar varje dag men då mest på saker som är bra att ha till vardags. Som tur är börjar agilitykursen i slutet på april så då kanske jag får tillbaka motivationen. Har även anmält oss till viltspårskurs. Hoppas att vi kommer med! Har lagt två korta”vanliga” spår i snön och Bore gick som en klocka. Önskar bara att jag hade motivation till tävlingslydnaden också. Så om du ser en liten motivation som ser rätt förvirrad ut så är det nog min! 
Idag har familjen Lundström-Hultin varit på premiärtur med cykel. Jag och Moa tjuvstartade i och för sig redan igår. Moa ville såklart provcykla nya vrålåket.
En härlig dag med sol och ett stopp på Mc för lite glass. Våran BoreBjörn blev väldigt förtjust i glassen. 
Hur mysigt som helst! Ser fram emot fler härliga familjeutflykter. 
Då har vi haft våran första påsk utan Loke på många år. Klart det gick men inte mer. Som tur var hade vi fint besök från Umeå som livade upp stämningen. Världens bästa mormor! Tack mamma för en toppen helg!
Vädret var på våran sida och brände på våra vintervita skin. Stolarna åkte ut på altanen med full fart! Tjejerna trivdes på den vattendränkta gräsmattan. Tack och lov för galonisar och gummistövlar.
Bore njöt också av det fina vädret. Som tur är har han en päls av goretex. Smutsen försvinner från honom så fort han torkar. Tyvärr hamnar all sand på golvet! 
På påskafton fick vi oväntat men väldigt välkommet besök. Även detta besök från 090-området. Närmare bestämt Holmsund, i form av Jens, Mia och Neo. Blev en väldigt lyckad kväll med mycket skratt och gott fika. Tack så mycket för en rolig kväll! Välkommen åter!
Då var påsken 2009 snart över. Inte så pjåkig när man tänker efter. Men saknaden efter Loke skär ändå in hjärtat. 
Mitt i sorgen ska vi nu fira påsk. Första påsken på flera år utan våran gentleman Loke. Vi önskar alla nära och kära en underbar påsk. Ta hand om varandra, imorgon kan det vara för sent! 
För er som tycker att jag tjatar om Loke kan lämna bloggen nu på en gång. Jag kommer att skriva om Loke så länge jag vill och känner att jag behöver skriva av mig. För en som aldrig haft hund och fått hur mycket känslor som helst kan aldrig förstå att man kan bli så ledsen över att förlora en HUND. För mig var Loke inte bara en hund utan en familjemedlem, en livskamrat, någon att bry sig om, någon som tröstade, någon som fick mig att skratta, jaa allt som gör livet värt att leva. Utan Loke så känns vardagen väldigt mörk och trist. Idag har jag iallafall kunnat titta på kort utan att vårfloden har runnit i mina ögon. Stilla har tårarna trillat på mina kinder! Jag förväntar mig hela tiden att han ska ligga på ”sin” lilla soffa i allrummet. Men varje gång man tittar så är soffan tom och kall. Saknar ljudet av en snarkande boxer som låg med alla fyra benen upp i luften och kindpåsarna som ett täcke över ansiktet. Det var Loke i ett nötskal! Trygg och och harmonisk och ett hjärta av guld! Men som Moa så fint sa några dagar innan domedagen:
Men mamma! Han blir inte ensam i himlen. Boss och Pascall kommer att ta emot honom och visa honom runt. Du behöver inte oroa dig han får det bra!
Tänk att barn är så kloka och förståndiga!
Vardagen är sig inte lik utan dig Pookisen!
Knappt ett dygn har gått utan våran Loke. Att en individ kan lämna en sån stor tomhet efter sig. Känns så overkligt allting. Känns som om jag snart ska vakna ur en hemsk mardröm och där står Loke och viftar på svansen. Men icke! Mardrömmen är verklighet och Loke finns inte mera. Aldrig mer kommer det att höras en svans mot golvet när man kliver upp på natten. En viftande svans som säger: Jag är redo matte om du är sugen att hitta på något!. Aldrig mer kommer jag att kunna titta in i Lokes underbara kloka ögon som kunde törsta vem som helst. Jag saknar min Loke så det skär i hjärtat! Min kropp är så psykiskt trött. En avdomnad känsla har spritt sig över hela mig. Har svårt att fokusera på dagen. Jag och Erik gråter om vart annat. Som tur är bryter vi ihop olika tider på dygnet vilket gör att vi bättre kan trösta varandra. Älskade Loke vi saknar dig så!
Kommenterat