Ida har under en period varit vaken på nätterna. Orsaken till att hon har vaknat är att hon är hungrig. Ni som känner Ida vet att hon är ett väldigt aktivt litet rödhårigt barn med mycket vilja. Vill inte gärna sitta längre stunder i knät. Vill helst ner på golvet för att själv kunna ta sig runt i världen. Nyfiken i en strut! Detta blir ett problem på kvällen när hon ska dricka välling. Fel 1: sitta i knät under en längre period. Ett stor no no! Man kan ju missa något och gud förbjude man kan ju somna! 
Fel nr 2 Man måste luta sig lite bakåt för att få i sig vällingen. Ida avskyr att ligga på rygg! Detta har lett till att hon knappt fått i sig någon välling på kvällen. Så nu har den trötta mamman provat en ny taktik (vilken i ordningen vet jag inte). Ikväll fick Ida en stor portion med gröt och hon åt upp alltihop! Så nu hoppas jag på en lugn och harmonisk natt för både mamma och barn. Håll tummarna! Utvärdering följer! :-)
Varför kan jag aldrig lära mig? Man ska inte äta med ögonen. Jag vet men det är så svårt när det finns så mycket gosaker. Nu får man sona det genom att känna sig som en boll. Nu ska jag krypa till kojs med min uppsvällda bollmage! Förlåt magen, ska försöka bättra mig till nästa gång. Men jag kan inte lova något…..tyvärr! Avslutar dagens inlägg med en liten truddelutt: ”Som en boll kommer jag tillbaks till dig, som en boll kommer jag tillbaks” God natt Världen! Vi syns i morn! :roll:
En objuden gäst har flyttat in i mina bihålor. Varelsen i fråga verkar vara för stor eftersom det känns som om mitt huvud ska sprängas. Knakar och knäpper i huvudet! Till råga på allt verkar han/hon/den/det ta all min engergi i besittning. Vad gör du? Vad vill du? Jag har inte gjort dig något! Nu vill jag vara frisk! :cry:
Idag kommer min mamma! Hurra! Moa: Idag kommer min mormor! Äntligen! :mrgreen:
Lugnet har lagt sig över Framnäsvägen. Moa hade en kompis med sig efter skolan. Har låtit som hela klassen följde med. Ida och hundarna har fått sin beskärda del av leken. Efter 6 timmarns lek och en städrunda som hette duga har nu friden infunnit sig. Ida somnade kl 6 och Moa somnade kl 7. Hundarna sover som stenar och mitt huvud njuter av tystnaden. Tänk att lite tystnad kan vara så härligt! Ganska otroligt egentligen! :P
Moa hade bestämt med en kompis att Moa skulle komma och titta när hon spelade fotbollsmatch. Till saken hör att regnet öste ner. Försökte locka med annat men det gick inte. Mamma, jag har ju lovat! Har man lovat så har man! Tog med mig den hormonstinne tonåringen för lite passivitetsövningar. Regnet öste ner. Bore skötte sig exemplariskt. Självklart hade jag en boll på snöre i fickan. Har inte alla de? En självklarhet eller? Tränade förutom passivitet snabba lägganden och sättanden samt backövningar. Han var så duktig och koncentrerad. Trots tjoande barn och föräldrar och regnet som hällde ner. Han skakade sig inte ens. Min lilla snöboll! Vilken fokus! Så stolt! Ska komma ihåg den här känslan när hormonerna tar över igen. 
Kommenterat