Nu börjar ångesten krypa fram ur skrymslen och vrår. Imorgon åker jag, Erik och grabbarna till Strömsholm. Det är dax för domedagen. Vilken gång i ordningen vet jag inte. På fredag kl 8.30 är det våran tur att få domen. Just nu känns det tungt. Har ju inte haft speciellt tur med mina hundar så turen har jag slutat förlita mig på. Vet inte hur många gånger som det känts som om vi ska skita i resan och så får det bära eller brista. För som det är just nu märker man ingenting. Ingen hälta eller stelhet så långt ögat kan nå. Men samtidigt kommer jag ju att fundera hur det är och om jag tagit rätt beslut. Så det är lika bra att ta tjuren vid hornen och åka ner till proffsen för en genomgång. Då blir det antingen en ny operation eller så kan vi stänga OCD kapitlet för gott. Min älskade mamma kommer och tar hand om tjejerna så det känns jättebra. En sak mindre att oroa sig för. Så Strömsholm, here we come again!
Hoppas att vi slipper denna resa en gång till. Rena mardrömmen!
Då är man tillbaka i sitt Härnösand. Jösses vilka intensiva dagar vi har haft. Trodde inte det var möjligt att det skulle bli mer intensivt än förra gången men ack så fel jag hade. På fredagen höll vi högt tempo fram till halv 6. Sedan blev det en sväng ut med hundarna för att sedan träna vidare med gruppen ute på parkeringen. Det var två trötta förare med minst lika trötta fyrbeningar som ramlade in i stugan. Vi bodde i en liten fjällstuga med loft, badrum, sovrum och pentry. Riktigt mysigt! Dom som bodde på vandrarhemmet fick inte så mycket sömn eftersom några fransmän hade bestämt sig för att ha fest. Men vi sov som klubbade sälar! Lördagen var minst lika aktiv och intensiv. Snabba som vesslor som vi är kom vi ändå iväg i bra tid. Perkfekt väder att köra i och en säker bil tog oss hem till gamla Härnta. Idag har vi mest slappat och busat en del i snön.Vi har ju fått en del som ni kanske har greppat. Grimmen och Ronja har varit toppen hela tiden. Snacka om att dom har av och på knapp. Bådar gott för framtiden!
Nu ska jag svimma av i soffan!
Imorgon är det dax igen att packa in sig i hyrbilen och köra ner till Eskilstuna och vårdhundsutbildningen. Ska bli så roligt trots att det kan vara lite jobbigt att köra men vi kan ju turas om att köra. Grim och Ronja kan ligga och slappa och inte behöva bekymra sig om bilköer eller snörök. Lyckans ostar! Så nu är det bara att fortsätta packa för Grims och min tripp. Vi hörs på söndag!
Som mamma och matte och sambo kan man ibland få dåligt samvete för att man inte hinner med alla sina barn och sambo. Ikväll är en bra dag. Har hunnit träna med grabbarna i två omgångar samt hunnit med att ge båda tjejerna egen tid med sin mamma. Kanske lite fånigt men för mig är det viktigt att alla får sin del av min tid. Spelar egentligen ingen roll vad man gör bara man gör något tillsammans och har tid och reflektera över hur dagen har varit. Nu har jag även lite egen tid. Kan det bli bättre? Jag älskar min familj!
Har varit ledig i helgen men har absolut inte legat på latsidan. Har renoverat vår hall samt serveringsgång. Ett lätt jobb kändes det från början men icke sa nicke. Blir alltid mer än vad man tänkt sig. Men nu början det närma sig och det blev riktigt fint i hallen. Serveringsgången är inte riktigt klar än men det kommer. På lördagen tog jag en paus från bygget och begav mig till Birsta tillsammans med Charlotte. Blev en riktigt lyckad resa. Allt som stod på min inhandlingslista kom med hem + lite kläder till mig själv. Har väl inte köpt kläder till mig själv på år och dar. Har väl kollat lite men aldrig hittat något. Kanske inte så konstigt eftersom jag ofta har ett eller två barn i släptåg och då är man inte så sugen att gå och kolla kläder.
Idag har jag och Ida byggt ihop några av inköpen. Ida jobbade på som en riktig arbetsmyra. Kuligt när man kan hjälpas åt. Nu har vi massor av förvaring och det är verkligen något som behövs hemma hos oss.
Ida testade en av sig lådor. Fungerade perfekt! Troligen pga den ”fina” färgen.
Förutom renovering har vi hunnit vara ute och pulsat i snön. Vi har ju fått lite snö kan man ju säga.
Har väl tyvärr inte varit den roligaste helgen för grabbarna eftersom det inte blivit lika mycket träning som vanligt men det verkar som om dom har överlevt. Även jag som inte har gått under av dåligt samvete.
Man måste posera framför kamerna!
En ny C Kalla?
Våran lilla bergsget eller var det snöget?
Kommenterat