På tisdag börjar jag jobba igen. Känns både roligt och lite ångest! I och med detta är det också dax för Speedan att börja dagis. Inskolningen har gått bra förutom vilan. För er som känner Ida vet ni att hon har full fart genom livet (som kanske en annan jag känner 
) . För Ida är det helt omöjligt att förstå varför man ska ligga på en madrass och vila när man kan busa och klättra på mamman. Idag var första gången jag lämnade henne ensam. Hon vinkade i fönstret i famnen på hennes kontaktperson Anki (hur mysig som helst) med väldigt stora ögon. Klockan är nu halv tolv och det är snart dax för vilan. Får se om jag får ett samtal då jag får åka och hämta hem mitt lilla hjärta så hon får sova hemma. Känns skönt att jag även kan vara tillgänglig till hundra procent på måndag. Hur det än är känns det i mammahjärtat att lämna bort det finaste man har. 
Lämna ett svar