Idag var det min tur att ordna fika för kollegorna i rehabteamet. Jag tog Postis-Pärbilen och styrde den med säker hand till Flodins på Sockenvägen. Min bloggväninna Pia tog emot med ett stort leende och en fredagskram. Härligt att se dig i verkliga livet Pia! Med brödet i handen stegade jag ut från den mysiga lilla butiken. Då träffade jag en annan vänlig själ vid namn Soma. När vi stod och språkade som bäst kom Pia ut med en liten kartong i handen. Det var en semla! Min bloggvännina ville att jag skulle göra en bedömning om deras semla gick i samma klass som mina favoriter från Shell Södra vägen. Inte varje dag man får en semla så där helt appropå. Semlan blev en trevlig avslutning på lunchen. Tack så mycket Pia! 
Ps. Jajamänsan, nu har jag ett till ställe som jag kan köpa semlor på! Ds
Har ikväll varit ute och tränat med grabbarna. Tränar en hel del koppelträning när båda grabbarna är med. Känner inte att jag vill gå med två draghästar. Så fort någon av grabbarna drar i kopplet stannar jag och väntar. När båda grabbarna kommer fram till mig blir det ”klick” och mycket beröm. När grabbaran har gått bredvid mig några meter ger jag fri kommando och grabbarna får nosa en stund. Sedan tar vi kontakt igen. Vilken skillnad det blir! Inga armar som hänger ner till knäna när man är ute och går! När vi höll på att träna som mest kom det fram en karl och ville hälsa på Bore. Jag är sån att när jag tränar får inget störa min eller grabbarnas fokus, så jag sa nej tack för vi tränar. Tror gubben skulle tappa hakan. I hans ögon framstod jag nog som en surkärring som är hård mot mina hundar. Han får tycka vad han vill! Det är mina grabbar och jag bestämmer! Avslutade promenaden med lite bus på baksidan av huset! I det stora hela en lyckad promenad!
Vårtan blev vårat utflyktsmål även denna söndag. Tyvärr var vädret inte lika roligt som igår. Strålande sol men en vind som visste hur den skulle ta sig innanför kläderna. Men vi fick några sköna timmar utomhus trots allt. Självklart har jag även tränat med grabbarna. Bores fokus var inte där den brukar vara. Han bara scannade av miljön och var allmänt okoncentrarad. Ja, ja man kan väl inte alltid vara på topp. Efter mycket tålamod fick vi ändå till det hyfsat så att jag kände att vi kunde avsluta på ett bra sätt. Lilla Gimsen Pimsen fick sig även han en träningsrunda. Han är så rolig att träna med. Där snackar vi fokus! Men vad gör man inte för att få lite godis eller bollen. 
Nu känner jag mig helt slö. Det är inte en helt vanlig känsla som jag brukar ha. Så nu ska jag prova på det och slänga mig i soffan en stund. Puss och kram! 
Vaknade i morse av fyra ögon som stirrade på mig.Grabbarna var redo att ta en härlig morgonpromenad. Medan övriga i hushållet slumrade skönt på kudden klädde jag på mig och gick ut med grabbarna. Solen sken och det var alldeles tyst om man inte räknar fåglarna. Klockan var i och för sig bara 7 men ändå. Efter ca en timme var vi tillbaka i hemmet där övriga i familjen börjat vakna. Efter lite pysslande tog jag med mig tjejerna upp till ”vårtan” (slalombacken). Eftersom Ida inte har lärt sig åka slalom ännu fick jag och Ida åka lite pulka medans Moa äntrade backen. Charlotte med familj kom som räddande änglar och förbarmade sig över Moa. Tack snälla! När energin var slut så bar det hemåt i Blixten Mc Queen. Där väntade grabbarna. Tog ett rejält träningspass med båda och därefter en lång promenad. Middagen och kvällen tillbringade vi hos våra nya vänner Marie och Thomas med barn. Så trevligt! Vi fick inte med oss Moa hem utan hon stannade kvar. Har bokat in date i backen imorgon. Nu ska jag och Erik krypa ner i soffan och se film. Vilken härlig dag!
Mina grabbar är två helt skilda individer. Så lika men ändå inte. När man tränar med dom så upptäcker man den stora skillnaden. Bore väntar hela tiden på att något ska hända. Scannar hela tiden av omgivningen i väntan på något nytt att göra. Grimmen däremot sätter sig och väntar om inget händer. Passiv men ändå på ett bra sätt. Är jag passiv blir han passiv och inväntar min signal. Väldigt intressant att jämföra dessa grabbar. Så roliga att träna med, men behöver helt olika metoder för att komma till samma mål. Har ikväll varit ute och tränat med grabbarna var och en för sig. Jag måste ju skryta med Grimmens lägganden, sååå snygga! Måste börja träna mer stadga för att det ska bli perfekt. Bores linförighet börjar ta sig och apporteringen är nu en fröjd. Tänk för några månader sedan ville han inte se åt den där äckliga apportbocken. Tänka vad man kan komma långt med rätt träningsmetoder. Samma mål men olika vägar att nå dit! Vilket filosofiskt inlägg detta blev! God natt allihopa! 
Termometern visar plusgrader, vinden viner och snön smälter. Asfalten börjar titta fram under snötäcket. Framnäsvägen har fått lite hjälp av ”bitvargen” så nu visar den sig i all sin svarthet. Fåglarna kvittrar och det är tom ljust när jag går ut på morgonpromenaden med grabbarna kl 05.30. Man känner att energin sakta men säkert komma tillbaka till en vintertrött kropp. Men än är det vinter kvar och än så är det mycket snö som ska smälta bort, men en sak är säkert och det är att våren är på väg! Välkommen, du är efterlängtad!
Kommenterat