Idag packade jag ryggsäcken och begav mig ut i skogen för lite viltspår med grabbarna. När jag stod vid bilen och packade upp alla saker som krävs för att göra ett viltspår, så kom en dam förbi med sin lilla korg. Hon stannade och pratade lite. Kommentarer som vilket härligt väder och mysigt med picknick i skogen var klart givna. Jojo, hon skulle bara veta vad som gömmer sig i min ”picknickväska”. Två halvliters flaskor med blod och två älgskånkar på snöre. Mysigt värre! Nog tur att hon inte visste för då hade hon nog inte stannat och pratat med mig. 
Häng på matte nu bär det av! 
Till Bore la jag ett väldigt krångligt spår med mycket berg och skrevor. Tänkte att jag kunde få ner farten utan att spåret behöver ligga i 24 timmar. Vilken värld lever jag i. Murbräckan Bore for fram som ett skollat troll över stock, sten och skrevor. Tog även med en sträcka med asfalt för att dämpa farten. Gick inte det heller! Var inte helt lätt att hänga på den vita faran när han drog fram i terrängen. Men jag lär så länge jag lever. Bores spår måste ligga länge. Men han är en stjärna på att spåra det går inte att säga annat. Min stora vita! 
My precious!
Sedan var det dax för filosofen Grim. Han är väldigt lätt att följa. Han jobbar lugnt och metodiskt. Han fick också ett mycket svårt spår med många vinklar och olika terränger bla ett klapperfält. Gick väldigt bra! Han lämnar spåret ibland men han kommer hela tiden tillbaka och slutar aldrig jobba. Han var väldigt trött när han kom fram till skånken. Var väldigt nöjd med grabbarna och mig själv som kämpade i den heta solen. 
Spårnoga, javisst! 
Lämna ett svar