……och gissa om jag gjorde det idag! Tur att inte mina tvåbenta barn var med i bilen. Idag när jag skulle åka med grabbarna till skogen på lunchen mötte jag en plogbil i en lång backe. Vägen är väldigt smal. Insåg ganska fort att jag var tvungen att väja för att inte få plogbilen i sidan. Vad händer då? Jo jag kör fast i den mjuka snön. Ploggubben bara kör vidare trots att han ser att jag kört fast. Jag tänkte att han kanske kommer tillbaka och hjälper mig, men icke! Många tankar gick genom mitt huvud och många svordomar hoppade ut ur min mun. Jag kan ganska många svordomar visade det sig. Självklart kom det inte någon plogbil. Försökte få loss bilen själv utan resultat. Ringde min sjukgymnastkollega som var på en affär i närheten. Hon kom som en räddande ängel. Fick gunga bilen lite fram och tillbaka men med hennes hjälp fick vi loss silverfisken. Hade ploggubben masat sig ur sin plog hade det inte tagit så lång tid. Gissa om jag var arg!!!!! Men som sagt får man svära i vissa situationer enligt min pappa, och detta var absolut ett sådant tillfälle!!!
Klart att man får svära när det behövs och mycket kraftigt dessutom! Hjälpsamheten hos en del är inte stor om inte obefintligt! Dom borde skämmas! Vad har vänligheten människor emellan tagit vägen undrar jag. Kramar