Annelie
Var ute i skogen med grabbarna och gick verkligen offroad. Härliga mattor av mjuk mossa. Riktig tomteskog! Grabbarna for fram som skållade troll. När jag går där upptäcker jag massor av trattkantareller. Men vad skulle jag ta dom i? Självklart har man bajspåsar i alla fickor när man är hundägare. Gäller att alltid vara redo! Fyllde snabbt den rosa påsen. Blev en härlig kvällsmacka med trattisar. Mumsfillibabba! 
Peppar, peppar men det verkar som om vä bogen håller. Grimmen har lekt en hel del tuffa lekar med Bore utan att bli halt. Var även ute i skogen häromdagen och då flög han över ett nedfallet träd och glömde att fälla ut landningsstället. Han kanade på vä sida. Trodde mitt hjärta skulle stanna i kroppen. Tänket att nu är det kört! Men han reste sig bara upp och sprang vidare. Blev ingen hälta på kvällen heller. Som ni vet har jag fått blandade besked från Strömsholm om han ska opereras eller inte. Pratade med min veterinär här hemma när Grim var hos henne för att få sin vaccination. Då sa hon att OCD kan stanna upp och inte bli mer. Så nu hoppas vi på det! Vill helst inte gå igenom detta en gång till om vi inte behöver. Så nu väntar vi bara på att få en tid för uppföljning och förhoppningsvis besked om att han inte behöver opereras. Håller tummarna! 
Inte så lätt att fotografera två killar som tror att allt är träning. Försökte ställa upp dom häromdagen för att kunna ta ett kort. Vad tror ni båda killarna gör? Jo, dom sätter igång och vinkar. Detta är baksidan av klickerträningen men det är världsliga ting. Till slut fick vi till en bild som funkar. Mattes pojkar! 
Jag vet inte vad som är fel. Min kropp är inte alls på samma våglängd som min vilja. I och för sig har det varit en hel del på jobbet som tar massor av kraft. Att man sedan knappt hinner hem så ska man hoppa i säng för natten känns inte speciellt roande. Är det så här det ska vara resten av livet fram till pension? Man kliver upp, går till jobbet, äter middag och hoppar i sängen. Verkar inte så lockande. Men när man har vant sig vid att det har blivit mörkare ute så kanske man blir piggare igen. Inget vidare inlägg men jag orkar inte använda energin till annat än min familj. Nu ska jag SOVA! God natt Sverige! 
Började morgonen med en härlig långpromenad med grabbarna. Stannade och tränade på slutet av promenaden. Grabbarna var verkligen på G. Undrar om det är höstluften? En väldigt nöjd matte begav sig sedan hemåt för en härlig söndagsfrukost. Sedan var det dax för en träningstur på stan med lilla Grim. Marie och Ronja höll oss sällskap. Eftersom det är marknad i stan så blev det en hel del störningsträning. Träffade också min bloggvännina Pia när hon var ute på en motionsrunda. Trevligt att träffas in real, Pia! Jag blev lika nöjd med min lilla randiga kille som på morgonpromenaden. När jag kom hem blev det lite lunch och sedan gick jag och Ida ner på stan. Sambon stod i valstugan och pratade med folket. Jag köpte mig en fjolla (interna skämt mellan mig och Lena) dvs en handväska och strumpor till barnen. Blev sedan lite terapiarbete i form av märkning av Idas strumpor. Stressande för andra, rogivande för mig. Kvällen bjöd på Toy Story 3 med fröken Hultin den äldre samt Marie och Carro. En härlig söndag helt i min smak!
Igår besökte jag och grabbarna Sundsvalls brukshundsklubb och deras lydnadstävlingar. Alltid lika roligt att se alla duktiga ekipage. Men jösses så mycket nerver. Även jag som inte skulle tävla kände av stämningen i maggropen. Jag har ju anmält mig och Bore till två tävlingar i september. Men jag vet inte om jag ska delta efter denna dag. När det var dax för lydnads ettan bänkade jag mig med min stora vita för att se och lära. Var ju ett tag sedan som jag och min älskade Loke var ute i tävlingssvängen och reglerna har ju ändrats sedan dess. Det hela började med platsliggande. Alla ekipage ställde upp, man lade ner hundarna och förarna utgick. Förarna hann bra gå ut till markerad plats och vända sig om så började karusellen. En spaniel klev upp och hälsade på rottisen som låg bredvid. Sedan gick allt superfort och alla hundar, ägare, domare och tävlingsledare blandades som en redig fruktsallad. När alla hundar var infångade blev det 20 min paus. Det är detta som gör att jag känner tvivel för att tävla. Eftersom många startar ettan utan att ens lagt sin hund med okända hundar eller överhuvudtaget lagt sin hund med andra, startar på vinst och förlust. Har ju fått kämpa en hel del med Bore och andra hundar och vi har kommit väldigt långt så jag vill inte rasera något bara för att jag vill tävla. Det är som ett korthus. Tar lång tid att bygga upp och endast några sekunder att riva. Så vi får se hur det blir. Måste fundera ordentligt!
På kvällen tog jag och grabbarna och mötte upp Marie och Ronja i sjukhusparken. Härligt att se tre hundar som sträckte ut sig i full galopp över dom stora gräsytorna. Inget tacklande eller buffande bara spring. Såg så härligt ut! Gimmen ville självklart simma och Ronja hakade på, retriver som hon är. Grim och Ronja kapp simmade till pinnarna som jag och Marie kastade. Bore stod som en muräna och håvade in vinsten (pinnarna). Varför simma när någon annan kan göra det åt honom? Blev en väldigt lyckad dag!
Kommenterat