Då är jag och Gimmen hemma igen efter våran tripp till Uppsala. Jösses vilka intensiva dagar men så lärorika. Grimmen och Ronja fick så mycket beröm av våran tränare. Man blir så stolt när man ser hur fort dom fattar när vi som förare inte krånglar till det. Hur svårt kan det vara att planera ut vilket beteende man vill träna och sedan bara klick och belöning när hunden gör rätt. Vi människor är bra krångliga. 
Nu har jag fått övningar som jag och Grim ska träna. Ska bli så roligt men väldigt mycket. Tur att vi är två som kan hjälpas åt och vet vad träningen ska leda till. Here we go!
Ett trött gäng stupade i säng efter måndagens träning. Trötta men otroligt stolta ägare av Grim och Ronja! 
Nu ska jag strax börja packa för min och Maries resa till Uppsala imorgon. Då är det träning i dagarna två med våra fyrbeningar. Ska bli så kul att få komma vidare i sin träning mot slutmålet: vårdhund. Hallå Uppsala here we come! 
Grimmens vän och förhoppningsvis blivande kollega Ronja. Här tillsammans med Marie och en av våra underbara gäster.
Jag älskar mitt jobb!!!
Trots att det är härliga dagar med massor av snö, massor av minusgrader och en blå himmel med strålande sol så längtar jag till våren. Det är så mycket enklare när man ska ut och träna med grabbarna. Enda vårkänslan man får är att det är ljust när man åker hem från jobbet. Men jag och grabbarna trotsar Kung vinter och klär på oss så vi ser ut som eskimåer. Fungerar att träna korta stunder för att vi inte ska frysa oss sönder och samman. Men det fungerar att träna trots kylan. Tåliga norrlänningar!
Ikväll blev det en hel del träning med hundmöten. Hade turen att träffa Nina och Wille. Perfekt störning! Med Grimmen blev det hämta övningar och kontaktträning. Bore fick träna linförighet medan jag sparkade en leksak. Oj så svårt han hade att koncentrera sig på uppgiften. Men klarade några meter i alla fall. Jag har så duktiga killar! Nu sitter vi i soffan och slappar och jag knapprar på datorn. Hoppas ni får en trevlig kväll! Over och out!
Nyss hemkommen från en tur med grabbarna runt Nattviken. Termometern visade på härliga 27 grader och då tyvärr med ett minustecken framför. Men vi klädde på oss och trampade ut i solskenet. Grimmen fick dubbla täcken eftersom både han och jag är den frusna typen. Våran isbjörn han bryr sig inte om kylan, men han fick inte gå ut utan täcke för sin matte. 
Jag lovar att det var inte speciellt många vi mötte på våran friska morgonpromenad. Härligt men ack så kallt! 
Ni som följer bloggen vet att jag och Marie med våra stjärnor Sonja och Ådi (artistnamn), intog Eskilstuna och vårdhundkursen under några hektiska dagar. Jag var lite skeptisk eftersom Grimmen vilat i hela tre veckor. Men jag är ju en tjej som gärna utmanar så självklart fick den lilla randiga följa med. På torsdagen träffade vi folket från Eskilstuna som redan är igång och jobbar med vårdhund. Så kul att höra om deras framgångar med hund i vården. Tyvärr var inte arbetsterapeuten med så jag fick inte svar på mina frågor men jag ska ringa henne och pumpa henne på så mycket information som jag bara kan. Grimmen skötte sig väldigt bra trots enormt spring i benen. Jag vet att jag kommer få lägga nästan allt krut på att träna på att han ska vara lugn med andra. Att träna in alla moment känns inte speciellt svårt. Snart ska jag och Marie ner och träna för en toppentränare i Uppsala. Ska bli så roligt att få träna med en som vet vad som krävs för en blivande vårdhund. Hon ska få hjälpa mig att lägga upp en träningsplan. Det märktes väldigt väl att min lilla kille hade mycket spring i kroppen för koncentrationen satt lite långt inne men skam den som ger sig. Gäller bara att hitta rätt belöning. Helgen var toppen och full med nya erfarenheter och saker att träna vidare på. Vi ska räkna på hur mycket som jag och Marie kan jobba med projektet. Ska bli så roligt när vi kan köra i skarpt läge men än så länge praktiserar vi på ett av ”mina” boenden. Som det ser ut nu ska personalen på boendet få utbildning i början av september och därefter kan vi förhoppningsvis bara tuta och köra. Men innan är det mycket jobb med att göra en projektplan, rutiner och riktlinjer och en massa möten med styrgrupp och övriga. Mycket jobb men ack så roligt!
Jag längtar till våren då man kan börja köra viltspår igen!!!!!
Idag slog det mig vilken skillnad det är från förra gången som Grimmen blev opererad. Förra gången fick han knappt röra på svansen under flera veckor. Tortyr på ren svenska både för honom och för oss. Att han dessutom hade superont och haltade rejält gjorde inte det hela bättre. Efter den andra operationen ska han självklart ta det lugnt och inte hoppa och studsa men han får iallafall gå. Han har inte ont och behöver inga smärtstillande piller. Pratade med veterinären om att det är väl bättre och gå lite längre promenader i lugna takt än att han ska bli superpigg inne och hoppa och studs istället. Självklart blev det ju ett OK! Visst är han pigg och vill gärna springa men han är trots allt väldigt lyhörd. Tränar väldigt mycket följsamhet och det märks verkligen när man går med grabbarna. Man kan väl säga att ungefär 95 % av tiden går dom med ”leende” koppel. Såå nöjd med mina grabbar. Har även tränat en hel del hundmöten och det tar sig. Känner att jag inte behöver stressa upp mig när jag ser en hund. Gäller även små skällande trasselsuddar med förare som har noll koll på sin hund. Det ger ju också en tygghet till mina grabbar. Vi lär så länge vi lever!
Kommenterat