Idag har det gått 10 dagar sedan Gimmens operation. Det innebär att stygnen skulle tas. Skulle jag har tagit honom till veterinären hade jag fått betala dyra pengar för att ta bort två stygn. Han ska dessutom ha kosttillskott i sprutform. Precis som förra gången. Detta kostar också pengar. Tänk så tur jag har som har Lena som granne. Syster Lena ryckte ut och tog stygnen samt gav Gimmen hans första spruta. Betydligt lugnare för Grim att kunna utföra detta hemma istället för hos veterinären. Både Lena och Grim var jätteduktiga! Så nu är jag skyldig Lena en semla. 
På träningsfronten har jag och Bore varit ute på promenad med Nina och hennes collie Ville. Ville och Bore har bestämt sig för att inte tycka om varandra och det gör det lite jobbigt när vi träffade på varandra. Vilket är rätt ofta eftersom vi bor så nära. Har flera gånger tänkt att jag skulle fråga om vi inte kan träffas och träna hundmöte samt promenera tillsammans. Men det har aldrig blivit av. Typiskt svenskt!!! Men i fredags fick jag nog och frågade Nina och hon sa glatt ja. Vi bokade in en promenad ikväll. Så nyttigt! Killarna var lite på tårna i inledningsfasen av promenaden men slappnade snabbt av och det blev en väldigt trevlig promenad. Nu har vi beslutat att varje gång vi träffas med hundarna ska vi träna hundmöten några gånger. Kan ju inte bli bättre!
Gimmen fick träna följsamhet i störig miljö. Gick riktigt bra trots att man märker att hormonerna hoppar i kroppen på honom. Tror även att hormonerna har satt sig på koncentration också. Han närmar sig ju två år så det kanske inte är så konstigt. Så nu gäller det för mig att hitta den ultimata belöningen för att kunna konkurrera med alla lukter och trevliga människor och hundar som finns där ute i stora världen. Tränade också hämta övningar med namngivna föremål. Fungerade riktigt bra.
En väldigt lyckad dag! Over and out!
Tänk vad trött man blir av att träna! 
Det är inte möjligt att det kan vara bekvämt att ligga som våran lilla randiga kille. Men han sov som en stock en lång stund. Han var inte ett dugg stel i nacken, lyckans ost! Måste tänka positivt!
Vad gäller sjukskrivningen så går det väldigt bra. Vågar nästan inte säga det högt, men man måste väl utmana ibland?
Vi jobbar på trots sjukskrivning men i ett sakta mak. Passar perfekt för en blivande vårdhund, sakta och lugnt! Jag är förvånad hur samlad han är min lilla kille. Trodde att han skulle klättra i gardinerna men icke sa nicke. Tränar mycket följsamhet när vi är ute på våra lugna promenader. Toppen träning! Ikväll har vi tränat att Gimmen ska hämta namngivna föremål. För att hålla intresset uppe så har jag kört uppletande med sakerna. Fungerar väldigt bra men vi är inte i hamn ännu. Nu har jag en trött liten kille som ligger i soffan. Skulle man inte veta att han är opererad och att man ser att han är rakad vid bogen så skulle man inte märka något. Så vi hoppas att det fortsätter i denna positiva riktning! 
Måste till min stora glädje säga att det har gått över förväntan. Grimmen verkar inte ha ont och behöver inget smärtlindrande. Han haltar inte. Det man kan se är att steget är lite kortare när han har legat och sovit hela natten. Självklart är han pigg och vill gärna busa men lyssnar bra när man säger till honom. Får ju dela på grabbarna nu när man ska gå ut. Grimmen får gå fyra promenader per dag och i lugn takt. Fungerar bra och jag passar på att träna följsamhet. Finns inga restriktioner på att man inte kan träna honom i lugna aktiviteter och det är ett STORT plus. En fördel är att jag även kan träna Bore väldigt effektivt när man går ensam med honom. Måste försöka tänka positivt så ofta det går. Så nu är det bara att gnugga geniknölarna och komma på lugna övningar som vi kan träna inne och ute under dom tre veckorna som Grim ska vila och har koppeltvång. Men peppar peppar ta i trä, så ser det bra ut än så länge……………
Nu har jag äntligen lite tid över för att lämna en skriftlig rapport ang våran tur till Strömsholm. Det var med blandade känslor som vi packade in oss i bilen. Varför åka med en hund som verkar frisk? Men samtidigt visste vi ju inte om det verkligen var fallet. Frågorna skulle ju ändå finnas där om vi inte gjorde denna resa. Sagt och gjort på fredag morgon fanns vi på plats på Strömsholms djurklinik. Grimmen fick springa och gå fram och tillbaka. Såg bra ut och han var jätteduktigt och lyssnade jätte bra. Sedan var det dax för böjprov. Fungerade perfekt tills veterinären skulle böja i bogen. Hon provocerade max och i ytterläget skrek min lilla kille till. Då blev det en tur på röntgen. Röntgen visade som tidigare en diffus bild som kunde vara en lös benbit. Veterinären sa att antigen lät man det vara och riskerade att den ev benbiten skulle skada vävnaderna kring bogleden. Så det blev inget svårt val trots den stora kostnaden för en operation. Visst har man ju en försäkring men den täcker långt ifrån allt. Två djursjukvårdare tog med sig min sovandes lilla kille. Fy så hemskt det var att lämna honom. Finns ju fortfarande med mig att Grimmens bror inte klarade narkosen. Det var det sista jag sa till veterinären också. Hon lovade att ta ordentligt hand om honom. Blev en lång väntan. Tänk att några timmar kan kännas som en evighet. Tillslut fick vi träffa våran älskade lilla randiga. Såg honom på långt håll komma steppande i korridoren . När han såg mig blev han ännu gladare men slappnade fort av när jag satte mig på golvet. Fick sedan prata med Lennart som opererat honom. Det var även han som opererade Grim förra vändan. Han var positivt överraskad över hur fin OCD såg ut. Han hade inte trott att resultatet skulle bli så bra. Men självklart fanns det ju ett MEN. Inte kunde väl vi ha tur! Det inre ligamentet hade nästan lossnat. Trolig orsak är den kraftiga inflammationen som blev i samband med OCDn. Inflammationen skulle ha försvagat ligamentet. Sedan behövdes det inte så mycket yttre kraft för att ligamentet nästan skulle ha lossnat från sitt fäste. Ligamentet går inte att sy tillbaka eftersom fästet sitter på benet. Istället har man krympt ledhålan och sedan ska det förhoppningsvis fyllas med brosk. Därför är det viktigt att Grim inte äter smärtstillande mer än fyra dagar. Detta eftersom medicinen motverkar broskbildning. Grim ska nu vila i tre veckor och därefter får han börja med träning med vattenbandet. Grim behöver inte vara i bur utan får vistas fritt men han får inte hoppa och studsa. Blev ju inte riktigt lika hemskt som förra gången men det känns lite tungt i allafall. Mn nu är det bara att bryta ihop och kämpa på. Vi har ju klarat oss genom värre saker. Det blev ingen billig resa detta. Notan för dagen inklusive resa blev dryga 10 000 kr. Det är ju tur att man är kommunanställd………..eller hur var det nu. Men det är också bara att glömma och gå vidare, för vilken gång i ordningen vet jag inte…………….. 
Nu börjar ångesten krypa fram ur skrymslen och vrår. Imorgon åker jag, Erik och grabbarna till Strömsholm. Det är dax för domedagen. Vilken gång i ordningen vet jag inte. På fredag kl 8.30 är det våran tur att få domen. Just nu känns det tungt. Har ju inte haft speciellt tur med mina hundar så turen har jag slutat förlita mig på. Vet inte hur många gånger som det känts som om vi ska skita i resan och så får det bära eller brista. För som det är just nu märker man ingenting. Ingen hälta eller stelhet så långt ögat kan nå. Men samtidigt kommer jag ju att fundera hur det är och om jag tagit rätt beslut. Så det är lika bra att ta tjuren vid hornen och åka ner till proffsen för en genomgång. Då blir det antingen en ny operation eller så kan vi stänga OCD kapitlet för gott. Min älskade mamma kommer och tar hand om tjejerna så det känns jättebra. En sak mindre att oroa sig för. Så Strömsholm, here we come again! 
Hoppas att vi slipper denna resa en gång till. Rena mardrömmen! 
Kommenterat