Idag har vattenmonstret eller hur var det nu vattenskräcken…..Nå väl, Gimmen har varit och trampat vatten. Äntligen börjar det släppa och min lilla kille verkar fatta galoppen. Han är fortfarande inte speciellt förtjust men han gör det för att jag vill det. Peppar peppar så har han gått riktigt bra på sin fot idag. Men man ska inte ropa hej förrän man kommit över bäcken. Vi kommer att åka ner till strömsholm på torsdag nästa vecka, så får vi se om det blir en operation eller inte. Lillkillen hinner trampa vatten en gång till innan vi far. Håll tummarna allt ni kan för att det här ska gå vägen! 
Peppar peppar så verkar det äntligen vända. Våran lilla randiga kille kan ta mer och mer stöd på sitt vä framben. I går när vi var på rehab så var han riktigt duktig i ”akvariet”. Visst tycker han fortfarande att det är en väldigt konstig grej som hans matte vill att han ska gå i. Men skam den som ger sig! Tog några riktigt bra steg under träningen. Bådar gott för framtiden. Har bokat in tre pass till innan vi ska tillbaka till Strömsholm för att Gimmen ska op sin andra bog.
Idag mötte jag och grabbarna Marie och Ronja för att träna viltspår. Eftersom Gimmsen nu går bättre kan vi utöka promenaderna något. Så en av dagens promenader blev en tur med viltspår. Bore var superhet och for runt spåret i full karriär. Måste göra spåren svårare och med mer varierande vegetation. Han är en klippa min stora vita! Ronja var också väldigt duktig i skogen. Stolta ägare lämnade skogen och gav oss tillbaka till bilarna. Sedan var det Gimmsens tur. Hade lagt ett rakt spår på ca 700 m. Han var så duktigt. Lämnade knappt spåret med nosen trots att Marie gick på sidan om och fotade. Under hela spårningen gick han super på vä ben. Verkar som om han går bättre när han får annat att tänka på. Min lilla randiga kille! Maries mamma hade fixat fika åt oss när spårningen var klar. Vilken lyx! Nöjda grabbar med tillhörande matte tog bilen hem till den väntande familjen. En väldigt lyckad dag! 
Min lilla spårstjärna! 
Hurra framme vid målet!
Den är min! Min älgskank!
Nu har Gimmen varit på sin första träff med Watertreadmill. Det var ingen trevligt möte om man frågar Gimmen. Har aldrig sett en så rädd hund i hela mitt liv. När vattnet fylldes på satt han bara på banden helt stilla. Precis som när han blir badad av husse. Men fy så äckligt när bandet började rulla. Han var som ett asplöv och försökte ta sig ur ”akvariet”. Jättejobbigt att bevittna och en stor besvikelse. Dagen innan hade jag nämligen pratat med rehabfolket i Strömsholm. Enligt henne så brukar vattnet vara en aha-upplevelse för hunden att börja använda sitt ”trasiga” ben. Men inte lilla Gimmen! Enligt rehabfolket så brukar hunden efter OCD vara stel på morgonen och bli bättre under dagen. För Grim är det tvärtom. Han är bättre på morgonen och går sämre på kvällen, och det är inte så konstigt eftersom han far runt som en liten rodeohäst när man är ute med honom. Eftersom han fortfarande haltar får jag inte öka på promenaderna så det känns som moment 22. Vi kommer ingenstans! När det gäller människor så kan man ordinera lugnande för att rehabiliteringen ska fortskrida framåt men inte när det gäller djur. Då ska man klarar av att vara lugn och stilla utan att förstå varför. Vara instängd i en bur för att inte röra sig för mycket. Man får inte aktivera på något sätt så att han går med näsan i backen eftersom det blir för mycket belastning. På fredag ska vi tillbaka och gå en match med rullbandet i vatten. Håll tummarna att det fungerar bättre då. Den 18/6 är Gimmen inbokad för op av andra bogen. Som det ser ut nu så känns det inte så troligt, men man ska väl leva på hoppet som gräshoppan sa. 
Bore såg sin chans ikväll när buren stod tom och somnade på en gång. Bore brukar vara den som ligger i buren på kvällarna (som alltid är öppen i normala fall) och Gimmen på madrassen. Ikväll var ordningen som den brukar vara. Känns så härligt att grabbarna nu ligger och snarkar högt och ljudligt! Precis som om allt vore som vanligt! 
När det gäller att hålla Gimmen i stillhet fungerar det alldeles utmärkt när man befinner sig i rummet. Han behöver inte vara i buren så länge vi är med. Han har tom sovit på golvet på sin madrass utan att röra en fena. Men ibland måste man ju lämna honom och Bore ensamma då blir han som galen. Kastar sig i buren och skriker rakt ut. En verklig stressfaktor och då ffa för Erik som ofta är den som måste stänga in honom innan han går. Nu har vi haft tur att Erik kunnat jobba hemifrån väldigt mycket men det går ju inte hur länge som helst. Eftersom Gimmen är ordinerad sträng vila nu i början så är man ju livrädd att han ska skada sig i buren. Fungerar inte med kompostgaller eller liknande eftersom han rusar igenom som värsta tjuren. Ringde Strömsholm för att få hjälp. Dom föreslog ett naturpreparat som man använder tex vid skotträdsla osv. Har inte sett något effekt ännu men jag hoppas att det ska hjälp våran lilla kille. Man har ju inte semester att ta ut och det finns ju inget hos försäkringskassan som heter vård av sjuk hund, tyvärr. 
Nu har det gått några dagar efter Gimmens operation. Måste ju säga att jag är imponerad över våran lilla randiga kille. Härligt passivitet som han plockar fram när det som mest behövs. Självklart är det ju massor av passning som gäller men vi har ju barn så det är ju inget nytt. Man har väl suttit på golvet tidigare. Massor av massage och mys gör att den lilla killen slappnar av och somnar på golvet. På promenaderna är han riktigt duktig att hålla alla fyra på backen. Visst har det blivit några små skutt men inte alls i den omfattningen som jag trodde. Vi får väl se hur det bli när han blir bättre och kan gå mer naturligt. Då kanske det blir svårare att hålla sig på benen. Men det tar vi då. Nu tar vi en dag i taget och än så länge går det ganska bra. Huvudsaken är att han inte verkar ha lika ont längre. Finns det något värre än när ens ”barn” har ont?
Vad vill du egentligen?
Låt mig sova, tack!
Våran lilla myskille!
Kommenterat