Idag har verkligen varit en hundeftermiddag/kväll. När jag cyklade från jobbet åkte jag in på djuraffären och köpte en halti. Jo, ni läste rätt, en halti. Trodde aldrig att jag skulle köpa något sådant. Jag hör till dom som vill gå till själva orsaken till problemet, som i detta fall är dragande och slitande i kopplet alà raket. Hade det varit som vanligt utan OCD skulle jag aldrig ens kommit på tanken att inhandla en sådan grej. Dragande och slitande i kopplet kan man träna bort men i Grimmens fall går det inte…..just nu. Eftersom jag inte får motionera honom fullt ut och inte träna honom fullt ut kommer jag inte åt själva orsaken till slitandet i kopplet, överskottsenergi både fysiskt och psykiskt. Att han dessutom måste gå lugnt och sansat utan att flyga fram som en raket är också en orsak. Håller han sig inte lugn blir han inte bra helt enkel. Så det var bara för mig att stålsätta mig och köpa detta redskap. Förhoppningsvis behöver vi bara använda ”den” några månader och sedan kan vi skicka den dit pepparn växer. Jag känner verkligen att jag måste övertyga mig själv att haltin är bra och det är den nog i det här fallet. Jag har iallfall klickat in Grimmen så att han tycker att den är helt ok och hör till träningen. Ska passa på att träna in gå-fint-kommandot.
Våran lilla galenpanna! 
Sedan packade jag in grabbarna i bilen och styrde kosan mot Sundsvall. Där träffade jag Kicki och Vegas. Tränade platsliggning med dom stora grabbarna. Toppen att träna med någon som man inte träffar varje dag. Blev en hel del svansvift och flirtande men vi kunde med lätthet avstyra dessa inviter. Andra gången vi la grabbarna gick det toppen bra. Vegas undrade nog vad den konstiga människan som hoppade omkring och slog på saker gjorde . Den konstiga människan var jag! 
Vad gör man inte för att försvåra träningen. Därefter blev det Gimmens tur att trampa vatten. Idag blev det ett pass på 7 min x2 . Har kortat ner till en vila eftersom Grim börjar frysa i vattnet. En frusen liten kille. Han försökte bara smita ur akvariet tre gånger. Ett stort framsteg för att vara han. 
Bore och Ronja
Jag hann bara hem och kasta i mig lite mat så bar det iväg igen med den stora vita. Jag och Marie la viltspår som hundarna ska få ta imorgon kväll. Efter det blev det ytterligare en platsliggning. Bore var jätteduktig! En helt annan störning än den tidigare på em. Perfekt att ha olika miljöer att träna i och olika hundar. Avslutade det hela med en tur i skogen med Ronja och Marie. Bore flög fram i skogen som en vit lavin. Så härligt att se honom! Så summa summarum en väldigt lyckad em/kväll.
Mattes stora vita 
Idag har Grim gått ganska bra= kunnat ta lite längre promenader. Så idag har vi kunnat komma lite längre än just runt huset. Märks helt klart på den lilla killen att han har fått använda sitt huvud lite mer. Han har legat ute och sovit i sin bur på altanen. Att han sedan räckte ut tungan åt oss är ju en helt annan sak. 
Idag har varit en bra dag. Gimmen har inte varit speciellt halt och rehab-träningen gick över förväntan. Vi har även tränat en del hämta övningar. Med vi menas jag och mina grabbar. Så roligt att hitta på kluriga övningar som stimulerar grabbarna och även tröttar ut dom. Det är en utmaning att få till bra övningar som inspirerar och motiverar mina grabbar att jobba vidare. Så kort och gott: en bra dag hos familjen Lundström-Hultin. 
Gimmen bara älskar den nya kunga-kudden i ”baljan. Supermys!
Det hela började igår kväll när jag och Marie lade spår som skulle få ligga i ett dygn. Krånglade till det en hel del för våra fyrfotade vänner. Jösses så mycket mygg som gjorde oss sällskap! Gick inte att stanna för då hade man en miljard myggor som åkte snålskjuts. Ikväll var det då dax att gå våra spännande spår. Bore och Ronja fick kämpa rejält. Hade stor störning av att det nog var annat vilt som passerat för inte så längesedan. Färsk spillning överallt! Kändes som att man rätt var det var skulle stå öga mot öga med skogens konung. Men båda Ronja och Bore kämpade sig igenom spåret. Trots svårigheter och ett långt spår fixade dom det till slut. Väldigt intressant hur fort dom lär sig hur man brukar lägga spår. Så nu gäller det för mig och Marie och gnida geniknölarna för att försvåra på rätt nivå. Gimmen fick också jobba med sin lilla hjärna för att klara av sitt spår. Så härligt att se hur dom funderar och funderar för att förstå vad vi tvåbenta vill att dom ska göra. Maries mamma fixade fika som smakade helt ljuvligt efter turen i skogen. Så härligt att kunna sitta ute och klockan är halv elva och det är fortfarande ljust. För en liten stund glömde jag bort våra bekymmer med Grim. Underbart är kort!
Tyvärr har vi förlorad den senaste ronden mot OCD. For ner till Strömsholm i slutet av veckan för ev op av den andra bogen. Det blev ingen op eftersom vä bog var för illa där an. När veterinären skulle kolla rörligheten i bogen så skrek mitt lilla randiga hjärta i högan sky. Kändes som om himlen skulle ramla ner i huvudet på mig. Jag blev så besviken trots att jag visste att det kunde gå så här. Tråkigt är också att veterinären har ändrat sig från förra tillfället om hur bra Grim kan bli. Förra gången sa man att han nog skulle kunna bli en tävlingshund som klarar av alla sorts aktiviteter men nu har man ändrat sig till att han nog ”bara” blir en sällskapshund. Nya direktiv är att Grim ska ha en spruta i veckan under fyra veckor. Sprutan innehåller dunderkuren med kosttillskott för att hjälpa läkningsprocessen. Grim ska även prova simma i bassäng eftersom wather treadmill inte har givit den effekt som man önskat. Han får fortfarande bara gå ca 30 min per dag och all övrig tid ska han vara i stillhet. Det känns som den största utmaningen. Min lilla kille är så full i spring. Just nu känns det som om det ända jag säger till min kille är:NEJ! Enligt veterinären ska Grim bli avsevärt mycket bättre under dessa fyra veckor. Om han inte är det finns det inget mer att göra förutom att Grim får äntra dom evigt gröna ängarna. Jag säger bara Fy FAN!!!!! 
Ps. Jag vet att jag ska vara nöjd över att jag själv, mina tvåbenta barn, sambo och Bore är friska, men det räcker inte för mig. Jag vill att hela min familj ska vara friska!!! Ds.
Jag och grabbarna mötte upp Marie och Ronja hos hennes föräldrar för lite viltspår. Vinden blåste så det var svårt att stå rakt men vi trotsade vädermakterna och la ett spår till var och en av hundarna. Gimmen fick ett spår längs gräsmattan för att inte slita så på hans vä ben. Till Bore och Ronja försvårade vi rejält den här gången. Alla tre lyckades riktigt bra! Maries mamma hade fixat fika efter avslutat spårarbete. Så lyxigt! 
Kom på att vi skulle filma Gimmen så vi skulle kunna se hur han går nu för tiden. Inte så lätt att se när man hänger bakom i kopplet. Förutom att han är en stjärna på att spåra så tycker jag han går riktigt bra. När han koncentrerar sig på annat så verkar han gå allra bäst. Döm själva!
Kommenterat