I och med att ljuset har återvänt så känner man att energin även kommer tillbaka efter vintervilan. Detta gör att man blir mer motiverad att träna. Med Borbjörnen har jag gjort en liten paus vad gäller standard lydnadsträning. För tillfället pysslar vi mest med olika konster alá freestyle. Tanken är inte att vi ska tävla freestyle men det är jätteroliga övningar som leder till härligt och roligt samarbete. Man skrattar sig igenom hela träningspasset. Erik hade också väldigt roligt åt våra övningar. Han förevigade några av övningarna så dom kommer vid ett senare tillfälle. När snön har smällt lite mer ska slalompinnarna ut. Började träna innan vintervilan att Borbjörn skulle hitta rätt ingång till slamomet själv. Sååå roligt! Med Grimmsen Pimmsen jobbar jag en hel del med stadga. Har även frångått targeten när vi tränar svängar i fria följet. Så duktig liten kille! Känner mig så motivera att träna så att vi kommer med på kursen som jag vill gå med min lilla randiga kille. Igår var jag och Grim ute på stadens torg och tränade med Marie och blivande vårdhunden Ronja. Fick en hel del störningsträning av änderna som bor på Mellanholmen. Båda hundarna fick jobba hårt. Sedan hittade vi en låg klätterställning som vi tränade kommandot under på. Alltid kul att hitta på nya utmaningar för mina fyrbenta grabbar. 
En liten linslus!
Både Grim och Moa har varit sjuka och tyckt väldigt synd om sig själva. Ett barn med halsont och feber och en med en muskelsträckning. Så otroligt tråkigt att bara ligga och vila. Inte leka inte stojja med kompisar. Hur kul är det? Som tur är båda på bättringsvägen. Håller tummarna att sjukligheten lämnar vårat hem. Ju fortare desto bättre. 
Lillefisen har lyckats sträcka en muskel i framvagnen. Som alla vet är vila och lugna promenader den perfekta lösningen på problemet. Men i det här fallet är det största felet att lillfisen är en boxer och vila är inte deras starka sida. Även om det kan gå lungt ute i koppel (han är ju rätt så duktig på det) så får han spel inomhus istället. Trots att vi vakar över honom som en hök hinner han få sina fnatt och rusar runt. Nu håller vi tummarna att han läker ihop tills vi ska springa vänstervarv. Mycket märgben och mycket mentalstimulans och luuuugna promenader står på schemat. Synd att han inte har hunnit lära sig läsa ännu. 
Tänk om han kunde vara en liten soffpotatis i ca en vecka så att muskeln hinner läka. Är det för mycket begärt? 
Nu när man har varit ledig några dagar och tjejerna varit upptagna med världens bästa mormor så har jag och grabbarna fått en hel del träningstid. Visst kan det ibland kännas att det är mycket med två grabbar som behöver mycket träning men det är fördel att ha två också. Vilken motivation att sitta och vänta på sin tur. båda grabbarna gör sitt yttersta för att få det välbekanta klicket. För Grimmen blir det även en hel del utställningsträning. Jag vill ju att han ska ställa upp sig själv utan inverkan från mig. Kommandot trav känns som om det sitter. Ska bara träna med mer störning dvs stadens torg. Så roligt att träna!!!!! Grabbarna är så avslappnade när man kommer hem. Nöjda grabbar och en superstolt matte! Kan det bli bättre? 
Nu har jag varit duktigt och anmält mig och Gimmsen till tre officiella utställningar. En gång i april och två gånger i början av maj. Måste ju test igen om jag tycker det är roligt. Trots fin kritik och fin placering förra gången så är jag inte helt övertygad om att utställning är något för mig. Mest är det nog för att jag känner att jag inte behärskar vad jag håller på med. Men man kan väl lära sig. Ska ju gå kurs till sommaren. Ska bli så roligt…..tror jag! Men eftersom Gimmsen är en stilig kille får jag bita i det sura äpplet och springa några vänstervarv. Synd Gunilla att vi bor så långt borta för då kunde vi utbyta lite tjänster åt varandra. Du kör utställning och jag tar lydnaden med våra fyrbenta vänner. Bra förslag va? 
Har ikväll varit ute och tränat med grabbarna. Tränar en hel del koppelträning när båda grabbarna är med. Känner inte att jag vill gå med två draghästar. Så fort någon av grabbarna drar i kopplet stannar jag och väntar. När båda grabbarna kommer fram till mig blir det ”klick” och mycket beröm. När grabbaran har gått bredvid mig några meter ger jag fri kommando och grabbarna får nosa en stund. Sedan tar vi kontakt igen. Vilken skillnad det blir! Inga armar som hänger ner till knäna när man är ute och går! När vi höll på att träna som mest kom det fram en karl och ville hälsa på Bore. Jag är sån att när jag tränar får inget störa min eller grabbarnas fokus, så jag sa nej tack för vi tränar. Tror gubben skulle tappa hakan. I hans ögon framstod jag nog som en surkärring som är hård mot mina hundar. Han får tycka vad han vill! Det är mina grabbar och jag bestämmer! Avslutade promenaden med lite bus på baksidan av huset! I det stora hela en lyckad promenad! 
Kommenterat