Ida har sedan en dryg vecka tillbaka haft problem med magen. Man kan säga att hon har kisssat välling med stjärten. Var till läkare i onsdags. Såklart satte han diagnosen maginfluensa. Hem och vila så blir det bra men om hon inte blir bättre återkom på fredag. Inte blev hon bra så jag ringde VC idag. Blev inte uppringd förrän kvart i fem. Sköterskan kontaktade samme läkare som i onsdags och enligt han är Ida så pigg så vi kunde vända oss till jouren för ett avföringsprov. Jag ringer dit och får veta att man inte kan ta det provet men dom vill att jag kommer med henne. Får samma svar där; Hon verkar så pigg! Ja men hon skiter välling och det är enligt mig inte normalt. Att hon dessutom äter lika med ingenting och vi tvingar i henne lite välling och vatten. Det betyder ingenting!? Läkaren hänvisade mig till VC på måndag om hon inte blir bättre i magen, och då få göra ett avföringsprov. Måste man vara halvdöd för att få hjälp? 
……….att få gå med pappa till glassbilen och köpa glass. Mamman gillar också glass! 
Tänk så tuffa kläder det finns till barn idag. Samtidigt är dom inte bara tuffa utan även praktiska. Tänk ett par jeans tights. Perfekt att leka i och knölar sig inte under ytterkläderna. För mig som har väldigt aktiva barn är det bra att det är slitstarka tyger som håller i alla svängar. 
Jag har funderat på om man kanske har börjat bli lite gammal? I och för sig känner jag mig inte gammal när jag kutar runt i livet. Men…… när man har tillbringat en dag i fröken lavskrikas sällskap kan man bli ganska trött, och då kanske man kan känna sig lite gammal. Jag förstår inte hur hon orkar en hel dag och ibland även utan sömn under dagen. Just nu har lugnet lagt sig över Framnäsvägen och det känns nästan som om jag har blivit döv. Det är så tyst! Det är när man sätter sig i soffan som tröttheten kommer över en. Jag tror jag ska titta på Tv under ögonlocken en stund! 
På tisdag börjar jag jobba igen. Känns både roligt och lite ångest! I och med detta är det också dax för Speedan att börja dagis. Inskolningen har gått bra förutom vilan. För er som känner Ida vet ni att hon har full fart genom livet (som kanske en annan jag känner 
) . För Ida är det helt omöjligt att förstå varför man ska ligga på en madrass och vila när man kan busa och klättra på mamman. Idag var första gången jag lämnade henne ensam. Hon vinkade i fönstret i famnen på hennes kontaktperson Anki (hur mysig som helst) med väldigt stora ögon. Klockan är nu halv tolv och det är snart dax för vilan. Får se om jag får ett samtal då jag får åka och hämta hem mitt lilla hjärta så hon får sova hemma. Känns skönt att jag även kan vara tillgänglig till hundra procent på måndag. Hur det än är känns det i mammahjärtat att lämna bort det finaste man har.
Så var det dax för verkligheten igen! Efter många dagars föräldraledighet och sommarlov är det nu dax för skola och dagis. Moa har börjat tvåan. Förstår ni, tvåan! Hon har blivit såå stor min Moa! 
Ida tog dagispersonalen med storm. Jag hann inte ta av mig skorna så var hon inne i lekrummet. Avslutade dagen med att göra high five med alla och sedan ge personalen var sin kram. Vilka lättsamma barn jag har! Trygga och lugna (eller lugna kanske var att ta i)
Kommenterat