Idag har varit en bra dag. Gimmen har inte varit speciellt halt och rehab-träningen gick över förväntan. Vi har även tränat en del hämta övningar. Med vi menas jag och mina grabbar. Så roligt att hitta på kluriga övningar som stimulerar grabbarna och även tröttar ut dom. Det är en utmaning att få till bra övningar som inspirerar och motiverar mina grabbar att jobba vidare. Så kort och gott: en bra dag hos familjen Lundström-Hultin. 
Gimmen bara älskar den nya kunga-kudden i ”baljan. Supermys! 
Det hela började igår kväll när jag och Marie lade spår som skulle få ligga i ett dygn. Krånglade till det en hel del för våra fyrfotade vänner. Jösses så mycket mygg som gjorde oss sällskap! Gick inte att stanna för då hade man en miljard myggor som åkte snålskjuts. Ikväll var det då dax att gå våra spännande spår. Bore och Ronja fick kämpa rejält. Hade stor störning av att det nog var annat vilt som passerat för inte så längesedan. Färsk spillning överallt! Kändes som att man rätt var det var skulle stå öga mot öga med skogens konung. Men båda Ronja och Bore kämpade sig igenom spåret. Trots svårigheter och ett långt spår fixade dom det till slut. Väldigt intressant hur fort dom lär sig hur man brukar lägga spår. Så nu gäller det för mig och Marie och gnida geniknölarna för att försvåra på rätt nivå. Gimmen fick också jobba med sin lilla hjärna för att klara av sitt spår. Så härligt att se hur dom funderar och funderar för att förstå vad vi tvåbenta vill att dom ska göra. Maries mamma fixade fika som smakade helt ljuvligt efter turen i skogen. Så härligt att kunna sitta ute och klockan är halv elva och det är fortfarande ljust. För en liten stund glömde jag bort våra bekymmer med Grim. Underbart är kort! 
Tyvärr har vi förlorad den senaste ronden mot OCD. For ner till Strömsholm i slutet av veckan för ev op av den andra bogen. Det blev ingen op eftersom vä bog var för illa där an. När veterinären skulle kolla rörligheten i bogen så skrek mitt lilla randiga hjärta i högan sky. Kändes som om himlen skulle ramla ner i huvudet på mig. Jag blev så besviken trots att jag visste att det kunde gå så här. Tråkigt är också att veterinären har ändrat sig från förra tillfället om hur bra Grim kan bli. Förra gången sa man att han nog skulle kunna bli en tävlingshund som klarar av alla sorts aktiviteter men nu har man ändrat sig till att han nog ”bara” blir en sällskapshund. Nya direktiv är att Grim ska ha en spruta i veckan under fyra veckor. Sprutan innehåller dunderkuren med kosttillskott för att hjälpa läkningsprocessen. Grim ska även prova simma i bassäng eftersom wather treadmill inte har givit den effekt som man önskat. Han får fortfarande bara gå ca 30 min per dag och all övrig tid ska han vara i stillhet. Det känns som den största utmaningen. Min lilla kille är så full i spring. Just nu känns det som om det ända jag säger till min kille är:NEJ! Enligt veterinären ska Grim bli avsevärt mycket bättre under dessa fyra veckor. Om han inte är det finns det inget mer att göra förutom att Grim får äntra dom evigt gröna ängarna. Jag säger bara Fy FAN!!!!! 
Ps. Jag vet att jag ska vara nöjd över att jag själv, mina tvåbenta barn, sambo och Bore är friska, men det räcker inte för mig. Jag vill att hela min familj ska vara friska!!! Ds.
Hemma hos oss får vattenskålen flytta ut så fort vädret tillåter. Bara att titta på videon så förstår man orsaken. Våran hyresvärd blir nog inte så förtjust om vi orsakar vattenskada i köket. 
Jag och grabbarna mötte upp Marie och Ronja hos hennes föräldrar för lite viltspår. Vinden blåste så det var svårt att stå rakt men vi trotsade vädermakterna och la ett spår till var och en av hundarna. Gimmen fick ett spår längs gräsmattan för att inte slita så på hans vä ben. Till Bore och Ronja försvårade vi rejält den här gången. Alla tre lyckades riktigt bra! Maries mamma hade fixat fika efter avslutat spårarbete. Så lyxigt! 
Kom på att vi skulle filma Gimmen så vi skulle kunna se hur han går nu för tiden. Inte så lätt att se när man hänger bakom i kopplet. Förutom att han är en stjärna på att spåra så tycker jag han går riktigt bra. När han koncentrerar sig på annat så verkar han gå allra bäst. Döm själva!
Idag har Moa åkt på läger. I hela 6 dagar ska våran stora tjej vara borta. Känns väldigt konstigt utan henne men man får stå ut. Hon kommer nog att få det så roligt. Hennes sista kommentar innan vi åkte var: -Har ni inte åkt ännu? Tänk att våran tjej har blivit så stor! Ida frågade en av ledarna var hennes säng stod. När vi sedan hade kommit hem och varit hemma en stund sa den lilla rödhåriga: -Mamma, kan du köra mig på läger? Hur kuligt som helt! Kommer att bli tomt utan våran Moa i veckan men ack så roligt det blir att träffa henne om en vecka och få höra om allt roligt hon har varit med om.
Kommenterat