I söndagsmorse gick jag runt Nattviken med mina fyrbenta grabbar. Passerade en familj med en dotter i ca fyra års ålder. Kunde inte låta bli att höra dotterns kommentar om Bore. Mamma, den vita hunden ser ut som en ko! Ni må tro att jag höll på att kissa på mig av skratt tillsammans med flickans föräldrar. När jag kommer hem berättar jag om mötet för Erik. Han sitter länge och funderar och tittar på Bore och säger: Joo, hon har faktiskt rätt! Våran lilla kossa! 
Vissa dagar orkar man inte kämpa. Inte ens jag! Först känns det som om allt ska lösa sig och sedan rasar tillvaron som ett korthus. Nu vill jag bara dra något gammalt över mig och sova mig igenom eländet. Just nu känns det mesta mörkt. Tårarna rinner som floder! Tar en liten paus från bloggandet ett tag! Måste hitta lite ljus först. 
Har precis kommit hem efter att ha varit och styrketränat. Så skönt! Det är alldeles knäpptyst i lägenheten. Erik och Ida har farit och hämtat Moa från Taekwondo träningen. Efer det skulle dom fara och släppa ut grabbarna i skogen. Det är inte ofta jag är hemma helt själv (minns inte när det hände sist). Så lugnt och fridfullt! Jag njuter i fulla drag. Jag älskar min familj men ibland är det skönt att vara helt själv! 
Bilden talar för sig själv! 
Min vackra vita springare går från klarhet till klarhet. Har nu dagligen tränat kontakt övningar av olika slag och i olika miljöer. Han är så fokuserad. Självklart är det inte perfekt men med tanke på hur han var för några veckor sedan så kan inget bli sämre. Har verkligen tagit mig i kragen och gjort en liten plan hur jag ska lägga upp träningen. Är så lätt att man inte kommer vidare när man inte har en plan. Nu ska här tränas så man kommer ut på tävlingsbanorna någongång. Måste ju visa världen att blondiner kan! 
Igår tog jag och Lena Kian och drog till svampskogen. Ryggsäcken var packad med varm choklad och hembakad äppelkaka. Håll i er! Jag hade bakat och den var inte stenhård! 
Duracella hade lite svårt att hitta svampen från början eftersom jag i vanlig ordning har för bråttom. Lena visade stort tålamod (Tack så mycket!) och visade sin snabbfotade vän hur svampplockning ska gå till. Tillslut hittade jag bromspedalen och hittade en hel del svamp. Fikat smakade ljuvligt och solen värmde gott. Tack Lena för en underbar dag! Snacka om terapi för själen!
Kommenterat