Idag har båda tjejerna varit hos tandläkaren. Har bytt från folktandvården till en privattandläkare här i stan. Detta efter att jag blivit så grundligt missnöjd med folktandvården. Vilket ställe vi kom till. Trevlig atmosför och glada människor. För er som inte vet det så är jag livrädd för tandläkaren. Jag mår dåligt bara jag ser kallelsen i brevlådan. Vet inte hur många gånger jag suttit längst in i väntrummet och önskat att dom har glömt bort mig. Men icke! En hurtig röst säger: Annelie Lundström, rum 7, varsågod! Sedan står denna människa i munskydd och väntar på mig i dörröppningen. Jag tror att det är så här man känner sig när man är dödsdömd. För fyyyy så jag mår dåligt! Benen är som bly och en liten röst i huvudet skriker: spring för livet! Förutom att jag tycker det är obehagligt att nästan vändas upp och ner i stolen och att man sedan får allehanda prylar körda ner i halsen, så kostar f—-nskapet pengar också. 
Men hör och häpnad jag tror jag ska byta tandläkare jag också. Kände inte ens av illamåendet när jag kom in genom dörren. Måste vara ett bra tecken. Men nu åter till tjejerna som faktiskt var dom som skulle undersökas. Moa fick beröm för sina välskötta tänder. Fick även plasta fyra permanenta tänder som extra skydd. En superbra idé tycker jag! Moa var så duktig och gapade stort hela tiden trots att det tog lite tid. Jag pratade sedan med tandläkaren om att Ida ”bara” fått en framtand uppe och två nera och dessutom två kindtänder uppe. Tandläkaren trodde att jag sett fel och ville gärna se själv. Så jag fick lägga mig i stolen med Ida i famnen och döm om min förvåning när hon öppnade munnen jättesnällt. Tandläkaren blev riktigt förvånad och sa att hon aldrig sett något liknande. Men mina barn och tänder är inte som alla andra. Moa fick ju nämligen sin första tand när hon var 20 månader. Varför ska man vara som alla andra? Dom får sina tänder i sinomtid och allt är normalt!
Dagens roligheter stod viltspårskursen för. Idag skulle spåret även innehålla ett bloduppehåll på 15 m. Bore jobbade på som vanligt och spårade som en gud. När han kom till bloduppehållet blev han lite fundersam. Man riktigt så hur han tänkte så det knakade. Efter några försök att få hjälp av mig tog han saken i egna tassar och fick upp spåret igen. Härligt att se när hundarna verkligen tänker efter hur dom ska göra. Instruktören som gick med var riktigt imponerad. Han sa att Bore med lätthet skulle klara anlagsprovet idag! Man blir så stolt! Världens bästa Bore……igen! 
Varje dag berättar jag och Erik för våra tjejer hur mycket vi älskar dom (och även för varandra såklart). Vi anser att det är väldigt viktgit att visa känslor. Både glada, ledsna, arga och allt däremellan. Men man blir så varm i själen när jag igår sa till Ida som jag brukar: älskar dig! Får då till svar: Äckling sej! 
Hur mysigt som helst! Joo jag vet jag är en känslomänniska och det är jag stolt över! 
Så här fin överraskning fick jag igår em. Blommorna var jättefina och tårtan smakade ljuvligt! Moa var så stolt över sitt och pappans verk.
Idag är det morsdag. Har alltid tyckt det är lite konstigt att man måste fira mors och farsdag. Tycker alla dagar skulle vara familjens dag. Man behöver inte ge varandra presenter och annat som kostar pengar. För mig är det viktigare att kanske få en sovmorgon, fika på sängen eller andra vardagliga sysslor som man ofta gör själv. Jag kanske är konstig men jag behöver inte mer. Blev jätteglad över teckningen jag fick av min älskade Moa. Hon har lärt sig alldeles själv att skriva skrivstil. Hon är för go! :wub: Grattis alla mammor på våran dagen!
Moa och hennes kompis Elina lärde känna varandra redan när dom låg i mammornas magar. På familjeträffarna fick barnen lyssna på vårat tjatter om kommande förlossningar, bilbarnstolar och tjafs med försäkringskassan osv. När dessa solstålar äntligen såg dagsljuset fortsatte vänskapen. Nu är tjejerna 7 år och ”stora” damer. Det som är så otroligt är att trots att det kan gå några veckor mellan varje träff, så startar dom att leka som om dom träffades igår. Så härligt att se! Är det detta som kallas friends 4-ever?
Igår sammanstrålade delar av familjen Böhlin med fam Lundström/Hultin. Målet för dagen var marknaden och självklart (om du frågar Moa) tivoli. Solen stålade i all sin glans och folk trängdes som sillar.
Jag är ingen hejare på karuseller längre. 
Kanske beror det på att man blivit gamal och lite känslig. Jag kan inte längre gunga på en vanlig gunga utan att bli yr. Men nu lämnare vi mina bekymmer och återgår till dagen! Ida satt och diggade i vagnen och Moa var som en yr höna och ville vara överallt samtidigt. Träffade Jeanette och barnen och slapp då åka virrvelvinden med Moa. Tack Fia och Alex för att hon fick åka med er!
Den snälla pappan ordnade med ”lite” sockervadd till Moas stora förtjusning. På kvällen fick vi besök av Marcus, Iljas och Mira. Blev en riktigt lyckad dag/kväll! Kan jag beställa fler sådana, Tack!
Kommenterat